Den enda av oss fyra som är så lik pappa

Ibland kan det kännas som om hela världen rasar under ens fötter.
Det här kan vara ett av dom tillfällen då bara allt känns hopplöst.
Förr i tiden hade jag två personer som värmde mitt hjärta så starkt,
jag kunde gå över lik för att dom två skulle hitta kärleken.
Trots alla odds så gjorde dom också det, precis det. Dom fann varandra.
Det jag inte hade räknat med var att jag inte skulle få en plats på kartan i deras
gemensamma liv tillsammans. Inte ett svar, inte ett hej, inte någonting. Jag har försökt.
Det sägs ju att blod är tjockare än vatten.
Så kom det en dag i lördags, en på miljonen att jag missade samtalet.
Mitt meddelande på tisdagen om att jag saknade honom och hans familj när
jag var på jobbet fick jag aldrig något svar på...
Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka och tycka där...
Jag skulle nog åtminstone tänka att jag har en syster oavsett. Oavsett om jag dricker eller inte.
Jag saknar iallafall dig. I många sköna år var du min vän i livet bror.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0