Vad?

Vad är det för fel??
Varför pratar ingen längre?
Det är smittsamt och jag gillar det inte.


Tänk framåt

Hjärnan har sagt upp sig. Känslorna också.
Kanske det verkligen är så som jag trott?
Att det faktiskt finns tillräckligt bra anledningar till att leva ensam?
Att inte släppa in människor på livet så till den fulla grad?
Så skrev jag för två dagar sedan.
Som tur var ändrades den sinnesstämningen samma kväll.
Inte för att det blev några förändringar.
Men ibland krävs det bara att lyssna, även på någon
man egentligen inte vill ge en chans. Alla man älskar
är värd en till chans oavsett. Dom flesta avvärkar många på en livstid.
Skönt att fåglarna börjat kvittra och att solen värmer igen.
Jag hoppas på en skön sommar med många bra minnen.
Nya kontakter och älskvärda stunder med de mina.

Vill också välkomna Pelle "Bullen" Galerius till sin nya familj.


Adam Sjöstrand

Jag kommer att sakna dig här varje dag.
Kemin vi skapat är någonting utan dess like.
Men vi har fortfarande varandra, trots att vi
inte ska bo ihop, och dela livet på samma sätt.
I slutändan tror jag även att du förstår att 
beslutet är rätt. Att det kommer att gynna oss båda.
Jag tänker inte säga att jag ångrar något.  
Du har tillfört alltför mycket i mitt liv.
Och jag vet att du känner detsamma.
Skål för en vänskap tjockare än vatten.
Jag älskar dig Adam Sjöstrand.
Förlåt för att alla bitar inte räckte till.

Syskonband

Känns orättvist att allting ska hända på en och samma gång.
Önskar jag kunde ta bort en del av smärtan från min kära familj.
Varför kunde det inte hänt mig istället?
Loke är fem år, hans pappa försvinner ur detta liv och leukemin
greppar taget om en liten pojke, som annars är så full av liv.
Ingen kan kalla det rättvist. Men vi ska bekämpa det här tillsammans.
Jag älskar dig min lilla knodd. En vacker dag efter en lång behandling
vill jag våga lova att du får tillbaka orken igen. Livet. Glädjen.
Medecinen och slangarna ska inte få övertaget, och vi är med dig
genom varje steg. Din tur att bli en örn som pappa är inte kommen,
inte än. Hoppas du aldrig behöver känna så igen.
Jag älskar dig min lilla prins. Loke Dahlman.

RSS 2.0