Inför 15 Januari

Dagarna bara flyter förbi och ibland undrar jag om jag har glömt dig.
Varje gång vi gav dig en kram var du generad inför vår beröring.
Ett osäkert leende, en varm blick, och en oändlig osäkerhet.
Fylld av oro och ömhet. Ändå var glädje någonting du spred varje dag.
Du har alltid trott att du inte är tillräcklig för någon.
För mig var du otillräcklig i din fullständighet. Jag vill bara att du ska veta att
jag tänker på dig varje dag. Oftast tidigast om mornarna när hela världen verkar sova.
Bara du och jag, våra hemligheter, mina tankar. Endast minnen.

Ett misslyckande är inte ett misslyckande utan ett steg, och livet består bara av steg.
Tack för de gåvor du givit mig- så mycket skratt, din charmerande osäkerhet och din
lojalitet. Jag kan med stor säkerhet säga att det inte finns någon som du.
Det har varit ett privilegium att älska dig. Jag önskar att jag fick chansen att ge tillbaka
lite av den kärlek och tröst och omtanke som du gav till mig.

Jag ska alltid hålla dig nära. Oavsett tid och rum.

RSS 2.0