Ledigheten själv

Så är det snart bara en djävulsdag kvar på jobbet imorgon, innan min minst sagt efterlängtade lediga dag.
Egentligen är det inte ett dugg jobbigt, snarare stört trivs jag på mitt jobb.
Det är bara det att det kan bli lite för mycket av just jobbet vissa veckor så nu vill jag få vara
helt fri för ett dygn. Tiden ska jag tillbringa med dom jag gillar bäst.
Vad jag än gör har jag, mamma och Loke bestämt oss för att beroende på hur Lokis mår,
åka på upptäcksfärd någonstans. Kan bli gröna lund, men kan också bli skansen och gift spindlarna.
Vi får helt enkelt se vad orken räcker till för för roligheter. Efter jobbet på fredag blir det att hälsa
på farsgubben på landet, vilket är efterlängtat, från båda håll må jag tro.
På lördag blir det hundra års jubileum och antagligen en jätte fylla på en mc klubb en liten bit
utanför vårat kära Åkersberga. Söndag är min "sömnappnedag", vilket egentligen menas med
"Jag är piss bakis dag".

Nu är det bråttom till rapport.

IQ nivån på topp

Sitter på jobbet och längtar hem. Men det känns ändå helt okej att tillbringa tiden här en söndag trots allt.
Jag avundas Adam som bara går runt och tänker på bröst hela dagarna i ända. Tänk om man ändå fick ha
den IQ nivån... Så enkelt livet skulle vara då. Som att vara en katt som ängnade tiden åt rövslickeri jämt och ständigt...
På fredag blir det att fara till far min direkt efter jobbet, grilla och bada pool :)
Lördag blir det 100 års fest, ska man köpa nått till Dennis måntro? Ha, en dagsedel kan han få karln.

Meningen med livet

Rycker lite i hjärtat och pirrar lite i magen. Blev alldeles för mycket alkohol i torsdags.
Dagen var mysig med jobb, shopping och prat, sedan vidare till Akter där en enorm skara människor
befann sig trots att det blott var torsdag. Och inte har semestrarna börjat än inte?
Åkersbergabor i ett nötskal. Väl där fick vi sällskap av Pontus och några andra fyllgökar jag inte minns så bra.
Naturligtvis satt jag och Adam uppe till tio på fredagsmorgonen för att prata om hur han egentligen vill ha det och om han kan vara min vän utan krav på att jag måste vara hans. Jag menar, han har ju knappast bara varit min så jag tycker valet att vara vänner borde vara rätt lätt. Ingen av oss borde lida och varför ska jag behöva det när inte han behöver det? Som sagt, förlåta kan man men minnen varar för evigt.
Men det är skönt att vi är sams iallafall. Han är ju ändå en av mina bästa vänner och kommer alltid att vara.
Iallafall i mina ögon. Ska bli intressant att se vad ödet vill och inte vill. För vad man än känner idag,
har man faktiskt inte en susning om vad man känner imorgon.

SEX!.se

Härlig dag idag, trots massa skit i garderoben. Kan bero på att min enda lediga dag på hela veckan är imorgon och att det blir en mysig dag med Denise <3 i arninge efter jobbet och sedan öl och skitsnack, förmodligen på Tommys. Ser fram emot den här dagen, eftersom resten av veckan enbart kommer att bestå av jobb.
Säger som Denise: "Nu är det för i helvete dags att samla på sig lite nya ragg till sommaren, om inte annat ta tillbaka dom gamla!". Haha, hon är inte riktigt klokt. Låter som något i Robin Hodd stil, "pengar åt dom fattiga!". Men hon har nog faktiskt rätt i det, har gjort mig av med alla "tänkta kontakter" och borde försöka engagera mig lite i att höra av mig till folk igen. Vissa saknar jag ju faktiskt dessutom. Många vänskapsband blev det...
Man blir lätt blind när man umgås med samma människor hela tiden. Jag trivs med det, men som sagt,
ombyte förnöjer. Dessutom måste man ju ha sexlivet lite halvt upplagt till i sommar, haha, sånt som gifta
och tråkiga par slipper att tänka på! Inte lätt att vara singel inte, men positivt på alla andra plan om inte annat!
Så, vi ses i sommar.

En känsla

Ibland så är jag fast, kan du känna likadant?
Att allt man gör är bara plast, och faktiskt föga intressant.
Ibland är allting kaos och jag blir mörkrädd mitt på dan.
Ibland behöver jag en paus, är du hyfsat likadan?
Inte varmt men det är vår, ingen lösning men ett spår.
Inga planer men ett steg, inte där än men påväg.

vår fast höst

Tittar ut genom fönstret. Det är lika grått ute som min sinnesstämning känns just nu.
Vill bara få åka hem och sova. Bara få vara helt ifred. Sjukdomar, död, människor som
kommer och går ur ens liv. Hur mycket otur och börda ska man behöva få vara med om
egentligen?

Ser iallafall fram emot att träffa far min snart.
Utan tvivel den bästa karln som nånsin gått i ett par skor.
Som jag har saknat honom!


Livet går väl vidare antar jag...

För det verkar otroligt moget. Slå ner en rullgardin för någon, plötsligt se ljuset och verkligheten.
Sluta bry dig om människor du sagt att du bryr dig om och fly din kos.
Tack för allt du. Det måste varit fullkomligt värt det.

En solig dag

Så skönt med sol vareviga dag nuförtiden. Humöret blir på topp om inte annat.
Att det är fredag imorgon gör ju faktiskt saken ännu bättre!
Blir nog middag hemma hos Dennis med min älskade vän Tove som snart fyller år,
vilket innebär att hon inte bara behöver fylla sig själv med alkohol, utan att hon dessutom kan
inköpa dom och fylla korgen med öl til sig själv på bolaget. En present nog för alla oss andra, Halleluja!
Lördag kan det bli middag med Adam, där jag helst vill bli bjuden på chicken, vilket nog inte kommer
att hända eftersom han vet att jag livnär mig på hönsen varenda dag i stort sätt...
Söndag blir antingen en vilo, eller öldag beroende på väder och ork.
Skulle vara toppen att hinna ta en tripp hem till mamma och träffa lillebror också,
men än så länge måste han vara kvar på sjukhuset. Han har fått en svår infektion...
Inte alls kul att tänka på, min lilla bebis. Önskar jag kunde vara mer med dig.

Tvetydligt

Det har varit en skön helg trots att jag jobbat. Fint väder med trevligt sällskap har gjort en på bra humör.
I veckan som kommer vankas en treledighet, vilket känns underbart.
Ögonen är som tunga rullgardiner men glad är man ändå.
Sitter och tänker på två av mina nära, som jag bryr mig väldigt mycket om...
Hur ska man kunna hjälpa någon som inte vill öppna sig?
Hur ska man kunna bry sig om någon som man knappt träffar längre?
Det blir svårt att bry sig till max, om man inte släpps in som en vän.
Huvudsaken kanske ändå är att man visar att man finns där?
Bland det värsta jag själv vet är att känna mig pressad.
Därför tar jag själv ett steg tillbaka.
Önskar jag kunde underlätta lite av ångesten i ditt bröst.
Du vet att allt blir okej till slut.
Det vet ni båda.


en dag

Trots att man är på jobbet, och kanske hellre hade varit på Ibiza, verkar det här bli en väldigt bra dag.
Kommer antagligen inte hända något mer speciellt än en promenix med Tove senare ikväll och
Nisans kacklande i soffan, men solen skiner och snart kommer semestrarna!
Känns grymt skönt, med tanke på att dagen igår var dödande jobbig.
Längtar till i sommar när vi ska spendera några dagar på Väddö, kommer att bli kanon!
Så mycket man vill hinna med men ändå så lite tid... Hoppas allt går ihop så att en
utlandsresa också kan bli av. Blir ledsen när jag tänker på en vårdtagare på jobbet.
En underbart rolig och snäll farbror som både vart sjöman och boxare i sina dar!
Hans maka har gått bort och hans resterande släkt bor 60 mil bort.
Han säger själv att saknaden börjar bli för stor nu, till både hans barnbarn och dotter,
han vet inte längre vart han ska ta vägen. Han funderar på att knata dom milen säger han,
att det inte vore några problem, om ingen kan köpa en tågbiljett åt honom...
" Att ha ont i hjärtat av saknad till dom man älskar", är det värsta man kan vara med om
säger han. Helt riktigt.


Trött

Känner mig allmänt trött och orkar inte vara kvar på jobbet till tio ikväll...
Men det är väl bara att bita ihop. Helgen var väldigt rolig, dock inte så givande
kanske, men det är knappast någe ovanligt. Går inte att lära sig något med
för många promille i skallen. Känner redan nu hur stavfelen hopar sig...

Tack för kaffe och brö,
kyss mig in arslet och adjö.


Mamma

Älskar dig så djupt. Du är den starkaste och finaste människa på denna jord.
Skulle aldrig orka gå igenom det du har gjort, och jag lider med dig.
Du har alltid funnits där när jag behövt dig.
Men tillsammans klarar vi av sorgen och kämpar mot bättre tider.
Imorgon är det din dag, och jag hoppas du får njuta av den,
för första gången på väldigt länge.

Du är mitt allt. Jag älskar dig mer än något annan på denna jord.

Lustigt

Inte varje dag man får höra att man är så svår,att någon gör den liknelsen om en,
"som att tygla en odödlig best".
Haha. Ska man skratta eller gråta?

Nisan och Tovisen

Tove Fällström och Denise Nordstrand, ni förgyller min vardag som ingen annan kan.
Finns inga finare vänner att hitta på denna jord.
Även om ni är rätt knasiga och bångstyriga.
Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan er.
Finns inga andra som kan fylla upp mitt hjärta
så totalt som ni kan.

<3 Därför älskar jag er så mycker <3

Hmm... Martina kommer alltid ha en speciell plats
djupt härinne hon med,
minst sagt speciell <3 Synd bara att hon låter
tiden gå, och låter oss gå till historia.

Save it for a rainy day

Rullar runt mellan lyckorusen medans annat mindre roligt slängs åt sidan, i en mindre verkande
del av min kropp. Känner mig förvirrad över att helt plötsligt känna mig rätt tom, som om jag inte
längre bryr mig om sånt som tar emot. Kanske är det feghet eller orkeslöshet som gör det?
Eller så kanske det är så som jag alltid verkar göra nu för tiden?
Struntar i allt som gäller känslor och flyr min kos till varmare bredgrader... Helvetet tillexempel.











RSS 2.0