Nerskiten

Herregud. Visst har det hänt en hel del som jag skulle kunna skriva om, men ingenting verkar spela någon större roll nu. Vill istället gå in på varför jag känner mig så kallade "nerskiten".
Pontus, mitt gull,  vill att jag ska skippa resten av mina preventivmedel och menar på fullaste allvar att han vill
göra mig på tjocken. Han har till och med diskuterat saken med sin egen mamma och det jag får längst
ryggraden är kalla kårar. Det är väl klart att jag vill ha barn, och det är mer än självklart att jag vill ha det med
honom. Saken är bara den att jag inte vet om jag är riktigt klar med resten av mitt liv än...
Jag får helt enkelt förklara hur jag känner på ett klokt vis, för det kan ju lätt bli så fel.
Känner jag Pontus rätt så kommer han garanterat att förstå, men det går ju inte att komma ifrån just det att
det säkerligen på något vänster kommer att såra honom. Jag hade förstått honom om det var omvända roller,
men jag hade nog alltid känt en känsla i kroppen som undrat "varför?".
 
Ett stort hjärta till mamma och Pontus, ni är dom underbaraste människorna i mitt liv! <3

Every rose has its thorn

We both lie silently still
in the dead of the night
Although we both lie close together
We feel miles apart inside

Was it something I said or something I did
Did my words not come out right
Though I tried not to hurt you
Though I tried
But I guess that's why they say

Every rose has its thorn
Just like every night has its dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has its thorn
Yeah it does

I listen to our favorite song
playing on the radio
Hear the DJ say loves a game
of easy come and easy go
But I wonder does he know
Has he ever felt like this
And I know you'd be here right now
If I could have let you know somehow
I guess

Though it's been a while now
I can still feel so much pain
Like a knife that cuts you the wound heals
but the scar, that scar remains

I know I could have saved our love that night
If I'd known what to say
Instead of makin' love
We both made our separate ways
But now I hear you found somebody new
and that I never meant that much to you
To hear that tears me up inside
And to see you cuts me like a knife



LÖN

Löning! Jo jag tackar jag! Nu är jag på jobbet men efter det blir det Täbban och sätta sprätt på pengar.
Beroende på hur mycket jag orkar... Sen hem till mamma <3 för middag och jag hade tänkt köpa med mig
lite drinkmix, så trött på det samma gamla vanliga vin man alltid surplar i sig ( säger jag nu ja )...
Den enda dagen på veckan är nämligen imorgon ( fredag ) sen är det jobb igen till nästa onsdag. 
saknar dig du gamle!

Jag ville aldrig vakna upp ur min dröm

Så har helgen farit sin kos och det är tisdag förmiddag. Snart är det dags att åka till jobbet. Jajamännsan.
Drömde en så skön dröm inatt. Minnet lever kvar av klippor och en lång vit sandstrand som svepte sig fler mil
bort. Vågorna där var helt underbara och jag har fortfarande känslan i kroppen av hur jag längtar dit igen!
Sen vaknade jag av att Pontus alarm började tjuta klockan 05:30 så hela lägenheten skakade.
Tur att man slingra in sig som två boer hela natten så man fick sin beskärda del av det keleri som man behövde,
med tanke på att jag ska jobba hela kvällen nu. Helgen rulla på bra och jag var treledig.
På lördagen fick jag och Pontus sällskap av ett gäng kärringar, vilket var trevligt.
Sång, fnitter och massa vin senare satt jag och Pontus ensamma uppe själva och filosofera om alla möjliga
ting världen har att erbjuda... Vill säga ungefär Johnny Cash och Elvis. Ha, någonstans i vår dvala kom till och med barn på tal. Inte första gången det har hänt nu. Men jag känner att jag vill ta det lite lugnt innan man tar
några förhastade beslut. Det finns ju faktiskt en morgondag också och man vet aldrig vad den har att vänta.
Lördagen blev vi upplockade av Caroline och sen blev det en himla rolig dimma av hela dagen, vilket slutade med
sängen redan klockan halv tolv. Vilket var skönt då man slapp en riktig bakfylla på söndagen. 
Det enda som störde mig litegrann under helgens gång var meddelanden från en vän till Adam.
Han skrev väl inget jätte fel i sig och jag vet att han förstår mig till den största delen, men varför höra av sig alls?
Varför berätta en massa saker för mig om Adam nu? Om vad han tänker och känner?
Det mesta lät ändå bara patetiskt och jag umgås ju inte ens med Adam längre...
Ja jävlar. Mansfolk alltså. När man tror att man till slut ganska så lätt kan klara sig utan dom,
då kommer en annan av karlsläktet och ska göra en påmind!!!

 Som sagt, Ja jävlar.

Världens finaste låt för Elpon just nu!

The Everly Brothers- Let it be me.
Kan också höras med Elvis, men denna version är helt underbar!
I bless the day I found you
I want to stay around you
And so I beg you, let it be me

Don't take this heaven from one
If you must cling to someone
Now and forever, let it be me

Each time we meet love
I find complete love
Without your sweet love what would life be

So never leave me lonely
Tell me you love me only
And that you'll always let it be me

Each time we meet love
I find complete love
Without your sweet love what would life be

So never leave me lonely
Tell me you love me only
And that you'll always---let--it be--me




Fredag <3

Jippy, fredagen är äntligen här!!! Jag sitter på jobbet och kastar i mig köttgryta medan magen sa tvärstopp för länge sen!
Igår efter jobbet handlade jag med Tove, sen blev jag kvar hos henne på te, tortillachips och massa prat.
Mysigt! Sen blev det sent och det var dags att gå hem och mysa med min underbara filur
till pojkvän.
Utan att verka tjatig så måste jag få säga att jag inte skulle kunna vara lycklig på riktigt
om jag aldrig hade haft honom hos mig. Jag som trodde att jag aldrig mer någonsin skulle kunna bli kär.
Så var det någon man känt ganska länge och, tillslut, som bodde under samma tak som en själv!
Är inte det märkligt? Det måste vara ett stort tecken på att jag inte vet hur man blir kär, eller vet
om jag ens är kär.
Nu inser jag att jag måste varit det ett bra
tag innan, bara det att jag aldrig riktigt har förstått det själv.
Självförnekelse eller stolthet. Jag har alltid varit så rädd för att bli sviken igen, som så många andra, att jag har
säkert missat en hel del fint också...
Men nu är jag säker på, även om jag fortfarande kan känna mig rädd för att förlora det ibland,
att om jag gör det, så var det värt det!

Ikväll blir det lite tjejor och gamla haggor hemma hos mig
och imorn blir det kanske middag med Caroline och Jocke,
och lite andra roligheter!


Lunchrast!

Torsdagens lunchrast. Bara en dag kvar nu, sen blir det äntligen helg!
Jag och Denise var på BVC igår för hennes första möte med mammavärlden!
Jag höll på att skratta ihjäl mig. Om BVC börjar med klistermärken, eller bokmärken föralldel,
så beror det enbart på att Nisan blåvägrade att ta ett ynka stick i fingret. Men en unge kan hon lätt
tänka sig att ploppa fram mellan benen! Herregud. Men hon tog sitt mod i hand tillslut och barnmorskan
stack till! Jag hade gottat mig mer åt en gynnundersökning men nej då, det blir på tisdag istället, då jag jobbar kväll.
Helvete. Haha. Jag längtar så till hennes lillla knodd kommer, och jag hoppas allt går enligt planerna!!!
Om några veckor får vi veta vilket kön det är också, det spelar egentligen ingen roll men Denise hoppas på en
liten flicka. Om jag ska vara ärlig hoppas jag nog det också. Manligt kön är inget jag och Nisan är direkt experter på...
Vi är ju i princip karlfolk själva...

PS: Kan man längta så mycket efter någon, och kan man vara så här kär?
Står knappt ut utan mitt hjärta på jobbet. Och inte hjälper det att han skrev
ett smörigt meddelande som jag bara älskar alldeles snyss:)  Åh vad han är bäst!

Söndagkväll

Då är helgen snart över och man är på jobbet som vanligt.
Fredag efter jobbet var jag, Pontus och Kenta hemma hos Dennis och Tove.
Mycket trevligt kan jag säga. Sedan blev det Sports bar för ovanlighetens skull.
Faktiskt riktigt kul att gå dit nu när man inte har varit där på säkert ett år!
Lördagen spendera jag med mitt hjärta hela kvällen och nu sitter man här igen.
Jobb. jobb. jobb. Jag vill att det ska bli sommar, sol och semestrar nu på en gång!
Känner att jag saknar känslan av palmer.
Som om det är någonting man ser ofta! Ha.

Av längtan






Det var så skönt att få se dig igen.

Tisdag

Nu är det jobb till klockan tre, sen på hemvägen måste jag handla och hämta ut min nya dator, eftersom jag spillde vin på den förra... Blir lite dyrt när jag måste återuppta alla garantier och försäkringar för att det nu är andra gången jag har sönder datorn... Men det är ju en bra försäkring iallafall, man får ut en helt ny direkt. Bara att se glad ut och betala dom 799 kronorna... Nu har jag än så länge haft datorer i både rosa och vitt format, och nu blir det en blå också!
En guldmedalj till mig själv må jag säga! Imorgon blir det jobb till tre igen och på torsdag är jag ledig.
Jag ska nog vara med Loke då en stund på dagen eftersom mamma måste fixa en ny bästa vän.
Hennes gamla dammsugare har nämligen tvärdött...
Sen blir det äntligen fredag och då jobbar jag ett drömpass till halv nio!
Egentligen ska jag jobba hela helgen för det är min helg på schemat, men helt utan anledning tog jag ledigt på
lördag. Vilket var väldigt tur för då blir det raka vägen hem till Tove efter jobbet och pimpla vin!

Skoj skoj.


En bra helg!

Så var denna underbara helg över! Fredagskvällen spenderades ju som sagt på jobbet och när jag kom hem klockan elva
blev det till att städa upp lite och ta en dusch. Pontus kom hem strax efter tolv och han stank whisky!
Som tur är var han inte speciellt packad. Han ursäktade sitt lilla krogbesök med " Jag står inte ut med att vara ensam hemma själv utan dig hjärtat". Haha. Han hade knappast behövt ursäkta sig överhuvudtaget.
Lördagmorgon var jag uppe med tuppen efter en dålig natts sömn... Min nya regel, ligg aldrig nykter brevid en fyllskalle...
Men dagen blev bra, Elin hjälpte mig att köpa en teve och lite annat smått och gott! Tack Eilert!
Sen åkte vi hem till mig, fikade och mamma bjöd på smörgåstårta. Väldigt trevligt måste jag säga,
fattades bara att Alice smetat chocklad på mina rena lakan med det är helt och hållet mitt fel.
Man ska nog aldrig säga till ungarna att det är okej att hoppa i sängen, som Elin, mamma och Pontus så fint tillrättavisa mig... Haha, man är väl för lättfotad. Söndagen, som inte bestod av någon baksmälla, tack gude gud, blev hur bra som helst.
Eftersom lördagskvällen fick sitt slut i tid och enbart bestod av några folköl och Carolines sällskap, som skulle upp och
jobba tidigt på söndagen, så hade man orken i behåll att träffa Pontus släkt och fira "en andra" Jul på söndagen.
Efter ett jäkla rännande på ICA och tretusen köttbullar och fyrahundra revbenssjäll senare luktade vårt kök os och flott
så det stank om det! Men det var det värt för det smakade kanongott. Säga vad man vill om mitt hjärta men laga mat, det 
kan han! Vi blev hämtade av Pontus bror vid halv tre, hans familj består av hans sambo Kicki och deras tre barn Tilde 7, Sebastian 10 och Alexander 17... tror jag. Av Tilde fick jag ett egetstöpt ljus i olika färger när alla delade ut julklappar
till barnen efter maten. Om jag höll på att dö!!! Det var ju knappast meningen att jag skulle få någonting, och till råga på allt fick jag två presenter. Så sött, men genant. Hade jag vetat det hade jag ju åtminstone tagit med mig en blomma eller något liknande. Innan maten skulle ätas kom Pontus syster Cecilia med sin man Ingvar och deras dotter Amanda, 19.
Dom är också urtrevliga, men den skönaste av dom alla är iallafall Britt- Marie, Pontus mamma.
Vilket klös det är i den tanten! Jesus! Det var länge sen jag skrattade så mycket! En fördel är att min egen mor känt Pontus
mamma i många år, så något humm om vem jag är har hon nog allt. Jag har aldrig någonsin haft en så skön svärmor innan dess om jag tänker efter... Sist men inte minst hade dom med sig hunden, Lillit. Hon är en riktigt fin en!
Vi åt massa mat, julgodis och efterrätter. Umgicks och öppna massa paket och helt plötsligt var klockan nästan tio.
Pontus bror Anders bor ända ute i Spånlöt i skogen, halvvägs till Rimbo, så det tog en liten stund att komma hem.
Men det var verkligen värt det! Väl hemma blev det Shrek 3 i sängen och gos med Pontiak innan man somna in och fick
en mycket välbehövd sömn!

Martina, din kommentar på mitt inlägg innan - det har du nog rätt i, din tokpanna. Saknar dig <3

Snart är det helg!

Så var det fredagskväll och den spenderas också på jobbet. Men sen är det äntligen helg.
Jag måste lämna in min trasiga dator i Arninge och kanske inhandla lite vin,
ska nämligen träffa Tovisen imorgon! Det jäkligaste är att jag är medbjuden till Pontus släkt på
söndag och jag har inte träffat en enda av dom förutom hans vuxna syster än!
Jag börjar minst sagt att få lite lätt panik... Tänk att träffa alla på en gång, och så snart!
Jag vet inte riktigt om jag är redo för det än. Dessutom vill Tove att vi dricker vin och kanske tar en
sväng på krogen imorgon, hur ska jag orka se proper ut på söndag då??
Nä. Ångest. Det va ju så länge sen jag och Tove sågs, men tänk om Pontus blir besviken?

Hmm... Det är frågan.

Utkast: Jan. 6, 2011

Torsdag. Snöstorm. Röd dag. Helvetesväder. 3 meter snö, eller kanske snarare 0,3 m snö...
Men iallafall. Ville vara kvar hos min älskling därhemma men en annan var tvungen att pallra sig till jobbet.
Skönt att det snart är helg. Igår efter jobbet tog jag mig till Täby för lite klädköp, sen handlade jag med
Tovisen. Min fina! Vad jag saknat henne <3
Nu har vi bestämt att det aldrig får gå en hel månad innan vi träffar varann.
Det blir tyvärr lätt hänt i cirkeln av jobb, karlar, middagar, trötthet och annat vardagstjafs.
Men det får bli en förbättring...  Ett nyårslöfte kanske.
Jag kan inte sluta tänka på två personer av olika själ och jag känner mig så lycklig för deras skull
Och min egen. En av dom är Nisan. Något stort kommer att hända. Den andra är mitt hjärta där
hemma. Så mycket vi saknar varann när vi inte är tillsammans borde inte få vara mänskligt. 
Ibland tänker jag på Adam också, hur han mår och vad han gör.
Att jag saknar vår vänskap. Det vi hade tillsammans. Har hört att han börjat dejta en förredetta
arbetskompis så jag hoppas att det går vägen för honom. Så att han blir lycklig.
Då kanske vi kan börja umgås igen. Så småningom. Eller så har jag fel. Det får framtiden avgöra.
På söndag ska jag iallafall följa med Pontus på en mindre "släktträff". Det blir lite julfirande åter igen
( efter nyår, vilken underlig tradition ) hos hans bror och hans mamma och syster kommer att vara där.
Och allas gemål med ungar naturligtvis. Känner mig lite små nervig men det ska nog gå.
Fy fan. Börjar bli väldigt seriöst nu.
Jag vill inte ens tänka på när han ska träffa min andra sida av släkten. Brorsor, flickvänner, ungar,
farsan och fan och hans moster. Hundar och katter.
 
Livet är bra härligt änå!


Så att jag aldrig glömmer- Balkongen

Vi sitter här på din balkong, med sex liter vin.
Börjar sjunga på en sång, med ett hånflin
Det känns som vi alltid har känt varann,
fastän allt är så nytt.


Du är den jag aldrig trodde existera, vart har du vart hela mitt liv?


Vi sitter här i solen, tiden står still, det är så märkligt hur allt har gått till
Vi lyssnar på Johnny Cash, och rockballader,
tänker att vårt liv, det skulle kunna vara en film.


Du är den jag aldrig trodde existera, vart har du vart hela mitt liv?


Här i vår kupa med världen utanför, så känns allt så jävla rätt.
Vi bestämmer oss för något, vi tar ett dopp i kanalen.

Du är den jag aldrig trodde existera, vart har du vart hela mitt liv?



Adam Sjöstrand/ häst







Måndag den tredje

Nyåret blev härligt men sent. Vi som skulle vidare efter mamma blev istället kvar på en översovning och en
god trerättersmiddag. Vi hade också en egen trubadur och fan så kul det var att sitta där vid bordet och skråla!Vid tolvslaget förstod jag lika mycket som en dum sill, men det var faktiskt för att jag frös så jävligt. Vad hade jag trott med dom skorna? Synd bara att Pontus kompis fick våran nyckel så att den nu är någonstans inne i stan.
Men men... En härlig kväll blev det iallafall och vid ett tiden sådär börja det strömma in annat folk i lägenheten, några av mammas vänner osv, jag undrar vad man lyckats klämma fram till dom? Haha.
På lördagen när jag och mitt hjärta vakna hos mor min blev det brått hem för pizza, vin och massa mys i soffan!
Idag bestod dagen av åtta maskiner tvätt och storrensning av allt skit vi har i lägenheten med älsklingen och sen nu är det jobb på gång. Känns tungt att jobba när Pontus får vara ledig nästan hela veckan. Men men... sånt är livet.

Nu får jag snart åka hem till mina käraste, Pontiak, El Stino och Kvarten <3






RSS 2.0