Söndag

Huvudets innehåll är lika med tung dynamit ikväll. Blev inte så mycket drickande igår egentligen,
men däremot sent. Jag pratade massa skit med min fina vän Hasse till in på småtimmarna
och det som var så trevligt förvandlades till skallkaos på jobbet 9 timmar senare...
Nu sitter jag här och har 4 timmar kvar. Fy fan.
Imorgon ska mor min flytta och självklart ska hela världen hjälpa till,
( inte förståligt varför jag ställer upp med tanke på att hon själv åt tacos medan jag konkade mina kartonger upp och ner helt själv ). Ha. Där ljög jag, hon lagade faktiskt mat åt alla som hjälpte mig, vilket va gulligt, medan
hon själv hade "handledsbrist".  Ska bli roligt att ha henne och Loke närmare mig. Dom är ju mina hjärtan.
Huvudsaken är att mamma inte gör sina "påhälsningar" klockan sju på mornarna som förr.
Något som hon nog säkert inte kan lova. Om en månad får jag en ny hyresgäst under tiden jag
försöker hitta någonting annat. Helst av allt skulle en rymlig etta passa mig perfekt men det löser
man ju inte på en pisskvart direkt... Så alltså, Denise flyttar ut, Pontus flyttar in. Bevare mig väl!
Jag måste nog ta ett ordentligt snack med honom om vilka regler det är som gäller, speciellt i berusat tillstånd! Jag vet att han kan sköta sig nykter men när alkoholen rinner in går vettet ur. Speciellt på honom.
Men det blir nog bra. Det enda negativa är att man inte kan springa runt näck om man känner för det. 
Nu är ju snart vintern här och det har redan blivit mycket kyligare i luften.
Så... När jag tänker efter, finns det inte en enda jävla anledning att springa näck.

hopplöshet

Vet inte vad jag ska känna längre. Dom senaste dagarna helt utan dig har gått förvånansvärt smärtfritt.
Inte ens saknaden efter dig finns kvar. Det har nått en punkt som är obegriplig.
Alla gånger du svikit dig själv, såsom du sagt, har du dragit med mig i fallet.
Vet inte vad som är värst av historien. Men det känns som om den måste få ett slut nu.
Innan alla fina minnen försvinner förgott.
Så vad ska jag tycka och tänka om dig, när ingenting av det jag först såg verkar finnas kvar?
Någonstans inom dig kanske det finns kvar en del av den människa jag kom att älska och
spendera min tid med, men i det här fallet spelar ytan en större roll.
Det är ingen som märker av en ros, om den är täckt av löv.

Skadeglädje som ger lycka

Va alldeles snyss med om en otroligt bra känsla av skadeglädje.
Kanske sant det där om att just den glädjen är den bästa trots allt.
Fick just ett samtal från mitt ex, och ja, vad man än säger och försöker övertyga
sig själv om har ens ex alltid en väldigt speciell plats i ens hjärta.
Han berätta kort och gott att hans förhållande med sin nya brutta inte alls blev
som han tänkt sig och att han fått nog. Att han vände sig till mig kan iförsig bero
på att jag är hans bästa vän. Han är inte den som öppnar sig för någon.
Att vi känt varann i åtta år måste byggt sina förtroenden, och mycket mer än så.
Det bästa av samtalet, elak som jag kanske är,men jag kan inte undgå att
njuta lite, var när han berätta om att han kallat sin nuvarande tjej vid mitt namn
flera gånger. Ellis. Kanske inte det vackraste namnet i världshistorien, men det funkar i rätt
sammanhang. Ha. Vet inte riktigt vad människan ville få fram genom att berätta
det för mig, senast idag undrade jag om vi kanske hade förlorat kontakten för gått..
Han skulle hälsa på sin far i Malmö över helgen dessutom. Han tyckte som jag att
jag hade platsat bättre i den stolen än hans nuvarande, med tanke på att läget är
som det är. Jag känner ändå till hela hans historia. Träffat hans pappa miljoner gånger
förut och jag kan lova att en gravid kärring inte skulle trivas i hans supartakter.
Hon skulle antagligen ta första bästa plan hem. Hursomhelst. Snart bor jag och mor min grannar.
Gud vad jag älskar henne, hon är mitt allt! Min bästa vän. Mitt liv <3

Tänk om

Du
Det är nånting jag vill säga dig
Det är mörkt nu
Och du har lagt dig
Och jag ligger här brevid
Och jag vill att du ska se
Ååh hoppas du kan läsa mina tankar

Du
Du undrar väl nångång som jag
Finns det nån annan
som kan göra dig svag
Men vi är som ett pusselspel
Som passar med varsin del
Ååh hoppas du kan läsa mina tankar

Det finns bara en av mig och det är jag
Det finns bara en av dig och det är du
Det finns bara två av oss och det är vi.

Tid
Jag hoppas att det räcker till
Och att det håller
Så länge jag vill
Och om du håller mig hårt i hand
Fast vi blir främlingar ibland
Ååh hoppas du kan läsa mina tankar

Det finns bara en av mig och det är jag
Det finns bara en av dig och det är du
Det finns bara två av oss och det är vi

När en stannfågel ger sig av

En människa som jag trodde jag kunde lite blint på, som är som min egen familj,
som alltid haft en stor del av mitt hjärta hos sig, antar jag inte längre finns kvar.
Kommer ihåg känslan av att bli sviken i kärlek, men jag hade glömt hur ännu mer sårande det är att bli sviken
av en familjemedlem och vän. Snart arton år av skratt och tårar verkar ha gått till spillo.
Antar att jag inte kommer att hitta tillbaka igen. känner mig för sviken. Finns inga ord.
Kanske har jag alltid varit blind, men är det så hade jag önskat att jag aldrig fått synen tillbaka.


Sant

Oavsett vad du ger en kvinna så kommer hon att ge dig någonting bättre. Ger du henne en spermie ger hon dig ett barn. Ger du henne ett recept ger hon dig ett mål mat. Ger du henne ett hus ger hon dig ett hem. Ger du henne ett leende ger hon dig sitt hjärta. Hon multiplicerar o förstorar allt oavsett vad du ger. Så.. om du ger henne någon skit så kan du förvänta dig ett helvete tillbaka!

Hjärncellsnurr

Jag undrar verkligen vad som pågår i min arma skalle.
Jag som trivs bra med allt jag gör just nu har börjat få griller
i skallen om saker och ting jag helst trodde mitt gamla jag ville förtränga...
Har längtan efter att bli kär på nytt igen, skaffa mig ett stabilt förhållande, och
tillochmed barn. Helt galet. Jag vet att det inte kommer att hända inom en
snar framtid men längtan finns där ändå...
Det både glädjer och skrämmer mig.


RSS 2.0