ellinorgalerius

Vilken otroligt lyckad helg! Men som alla söndagar bjuder dom alltid på konstigheter eller underliga händelser i drömarnas land natten mot måndagen. Inatt blev jag för första gången väldigt ställd.
Obehag blandat med en främmande kärlek till ett barn jag aldrig fött.
Jag som trodde att jag inte kunde känna sådana känslor i det här skedet av mitt liv.
Men det är väl kanske det drömmar är till för?
För att förvåna och upptäcka.. Men som sagt, det var ju bara en dröm.

Denise, min ängel. Vad tomt det känns, nu var det sju timmar och fjorton minuter sedan vi lämnade varann.
Tack för i helgen, och tack för att du finns, mitt hjärtegull.

Go away from my window, leave at your one chosen speed,
Im not the one you want bybe, Im not the one you neeed.
You say youre looking for someone, whos never weak, but always strong,
to protect you and defend you, whether you are right or wrong,
someone to open each and every door,

But it aint me babe, no,
it aint me babe, it aint me
your looking for babe.

Go lightly from the ledge babe,
go lightly on the ground,
Im not the one you want babe,
I will only let you down.

You say youre looking for someone, who will promise never to part,
Someone to close her eyes for you, someone to close her heart,
Someone who will die for you and more,

But it aint me babe, no,
It aint me babe,
it aint me your looking for babe.

Go melt back in the night, everything inside made of stone,
Theres nothing in his moving, and anyway im not alone

You say your looking for someone, who will pick you up each time you fall,

To gather flowers constantly, and to come each time you call,

A lover for your life and so much more,,,

But it aint me babe, no no no,

it aint me babe, it aint me your looking for, babe.

Jag har kommit att älska och tycka om ett antal människor genom livet,
människor som gör skillnad i mitt liv. Många har blivit mina vänner, men många komplikationer
har gjort det mer komplicerat än så... Jag är ledsen om jag sårat en del, men jag har inte
kunnat göra mer än att vara ärlig. Beslutet borde fattas av dom.
Gå vidare?, eller Acceptera och stanna kvar?
Att uppskatta en annan relation lika mycket, om inte mer därtill, nämligen
något som kallas vänskap. Bland det absolut finaste vi människor har tillgång
till här i världen. Är det meningen att man ska behöva förlora människor för att
man inte kan känna detsamma? Inte bli kär, och inte känna den exakta känslan som
borde finnas där när man finner sitt livs kärlek?...
Eller är det så att man inte bara kan bry sig om och älska människor från det andra
könet utan krav på livslånga relationer? Vem bestömmer vad som är rätt eller fel?
Räcker det bara med ärlighet? Jag har fått min uppfattning och åsikt om det hela,
och den är knappast ogrundad. Jag vet hur det är att bry sig om någon,
någon som blivit en viktig hörnsten i ens liv, och sedan somna med dåligt
samvete och bitterhet på mig själv, frågandes varför jag inte bara kan känna detsamma?
Så länge man är ärlig med det man säger och står för vad man känner,
borde inte någon på denna jord kunna klandra en. Inte egentligen.
Vi lever i en värld där alla får ta sitt eget ansvar, sånt är livet.
Jag har också blivit sårad många gånger, det är inget man
önskar någon, men det sker tyvärr ändå förr eller senare. Man sårar och såras,
medvetet, som omedvetet.

"Så, frågan lyder fortfarande, kan man rida på två hästar med bara en häck?"

Vad vet jag.

Helgen har bestått av för mycket vin, tvillingar, utskällningar, skratt, fotboll, och till och med golf ;)
Tänkte för första gången på länge igår att jag så järna verkligen skulle vilja få bli kär.
Jag vet inte vad det är med mig som gör det så svårt egentligen-
Hålen i mitt hjärta fylls alla av dom jag älskar, och om ett hål töms på kärlek,
blir det svårt att bli densamma igen. Oavsett vilket hål det är.
ett gäng sköna människor jag älskar så pass mycket, ni som gör
mitt liv värt att leva. Ni är orsaken till att jag vill ta ett nytt andetag vareviga dag.
Men just nu känns det som ett hål borde fyllas, som inte blivit fyllt på länge.
Jag borde ta chansen att leva inuti mitt eget hjärta.
Känns ändå som om det aldrig kommer att bli någon förändring...