En sista chans, det har jag lovat både mig själv... och Tove
En tabbe till så går jag vidare i mitt liv. Det känns inte längre lika svårt.
Men för att inte vara egoistisk ( tycker iochförsig att jag kämpat tillräckligt )
så får mitt hjärta en chans till, utan risk för tabbar för då är det kört!
Antingen bestämmer man sig för vad livet egentligen handlar om, tar det därifrån och håller rätt kurs, eller så skiter man i det och blir en sinnesförvirrad stackars själ... Jag vet att han kan så mycket bättre än så, när han är sig själv... Men kommer han att gå under tänker jag inte längre låta mig dras med i fallet.
Jag vet att du vill, förlåt att jag är så hård mot dig.
Men du har varit hård mot mig. Jag vet att du vill jobba upp
respekten igen, jag vet att du inte förlorat den med flit.
Jag håller alla mina tummar och tår för dig,
inte för att jag älskar dig...,
för att du är en av dom finaste människor jag någonsin mött.
" Nu ska jag börja på Antabus för sjuttielfte gången"... snacka skit du.
Igår ville du sova hela dagen, du var trött, varför var du trött?
Hur hade du beteet dig? vad hade du gjort? Vem hade du umgåtts med?
Vem var det som sen tog emot dig trots att jag för
länge sen fått nog? Förklara du dig? Bad du om ursäkt?
Bor du ens hos mig längre? Du har ju själv valt att inte göra det
vad jag har förstått det som... Jag ska kämpa och du ska kunna spåra ur
och göra alla dom sakerna du konstant anklagar mig för, för att ditt
eget liv ligger i spillror just nu? Tror du inte det har drabbat mig?
Tror du det är lätt att hjälpa någon, se hans eget förfall och sen få all
din egen skuld kastad på en,. bara för att du kan? För att du inte vågar lägga skulden
på dig själv eller någon annan. Jag känner mig rätt så klar nu.
Vem har du blivit? För dig själv är du så fan inte.
Är det så här det ska va?
Torsdag! Äter ost och skinkpaj, blåbärspaj till efterrätt och massa ballerinakakor! Jajämensan!
Vad jag kommer att bli fet... :)
Det bästa med den här dagen är att jag slutar om tre timmar och dessutom är jag ledig imorgon
( även om jag jobbar som en tokdåre sen )... Det ger mig alltså tid att äntligen få spendera några timmar
med min kära familj som jag saknat så mycket! All tid tillsammans i Spanien gjorde att man uppskattar och saknar dom så mycket mer nu när vardagen tagit sig in i verkligheten igen. Jag ska spela dam med Loke, reta Mackan, gulla med
Alice, mitt underbara brorsbarn som ska vara hos mamma till på lördag, och sist men inte minst, umgås med min fina mamma! Det var nog nästan två veckor sen jag såg henne sist, även om vi pratar varje dag... Det är nog nästan ett rekord i att inte träffas för oss! Haha... Jag ska möta dom allihopa i centrum klockan 16 och köpa snacks.
Pontus kunde inte följa med just ikväll då han ska träffa Kenta och spendera kvällen med NHL. Liktråkigt.
Lika glad är jag för det för all tid hade ändå gått åt till mamma och ungarna!
Lägenhetssökandet går sisådär men jag har ju registrerat mig överallt iallafall.
Som mamma säger " I värsta fall får du bo här, finns det hjärterum finns det stjärterum!"
...mmmm... Vilken mardröm. Men hon är underbar som erbjuder sig! Det var ju trots allt
hon som proppsade på att jag skulle ringa och säga upp lägenheten.
Man märkte redan igår att det kommer att bli väldigt tufft det här med ekonomin
då jag tjurna till över 60 kronors avgift på en endag- försenad film! Ha, det är ju för fan
en liter vin, eller ett kilo kyckling eller 4 förpackningar med min älskling -ICAs bearnisesås!!!
För fan.
Tisdagkväll
Hemma hos mig ligger antagligen Pontus och myser i soffan över filmerna jag hyrde igår...
Jag kan ju säga så mycket som att jag hellre skulle vilja vara där... Men det är inte så jobbigt att vara här
heller, trots att man var nära på att bli halvt ihjälslagen av en galen gubbe med käpp och en annan som spottar längre än vad som anses trevligt... Usch. Thats life. Eller kanske, thats work for money.
I fredags mös iallafall jag och Pontus hemma framför teven för att sen på lördagen ta bussen hem till pappa.
Vi fiska, blev dyngsura då det spöregna!, men hittade en hel del av skogens egna guld ( kantarellerna ) så
inga kunde bli nöjdare än vi. Vilken längtan man fick efter hus och en fin tomt när vi var där ute! Hela söndagen sen spenderades
på deras veranda med en tidning i handen och mysprat! Bara att kunna sitta ute i friska luften gjorde susen för hälsan!
Sen ska vi ju inte prata om hur fet man skulle bli heller, den goda maten man blir bjuden på hos far min är inte att leka med! PROPPMÄTT kan vara det rätta ordet jag söker. Där har vi en gubbe som inte tänker på kolesterolvärdena minsann...
Men jag älskar honom! Bättre pappa finns inte på denna jord.
Då jag ska jobba som en tok nu igen så måste jag iallafall över till mamma efter jobbet på torsdag,
äta gott och träffa lillebror, dessutom kommer mitt underbara brorsbarn Alice till mamma då och
ska sova kvar <3 Ytterligare en kurs med jobbet är inplanerat och även om det blir mest jobb tio dagar
framöver ska jag nog se till att ta vara på guldkornen i tillvaron!
( Får dock bli utan pengar då jag kommer bli lika fattig som en uteliggare på julafton ), HA.
Ett Grattis till min storebror som fyllde 25 igår också! Han leve! Hoppas han fick mitt meddelande.
Nä, nu får det vara bra. Tack och hej.
Trivsel på hög nivå :)
Storstädning av lägenheten, rensning i förråd och skåp, tvättning och annat smått och gott!
Säger bara en sak, FRID, som Urban Usling brukar säga!
Inget illa om min prins heller med att hålla ordning utan alla hans grejor som brukade ligga överallt i hela lägenheten
är nu genast mycket enklare! Klart jag vill spendera tid med Pontus men nu känns det verkligen som om jag har hittat
tillbaka till mig själv igen, min vilja, mitt liv, min nystart, som också innebär så mycket mer ork!
Jag vill inte ens tänka på månaderna innan semestern när man var så utpumpad både fysiskt och psykiskt att jag knappt
orkade stiga upp ur sängen! Fy och usch. Aldrig mer. Hädanefter ska jag sätta mig själv i första rumm och är det någon som är missnöjd med det kan den personen dra åt helvete!
På lördag åker vi äntligen till pappsen <3
Nya tider!
Den första arbetsdagen idag har hittills gått som på räls!
Det sämsta med hela semestern var att mitt hjärta och jag gick skilda vägar
och han bor numera i Svinninge... Det bästa var Spanienresan med familjen och
att jag och Pontus hittat tillbaka till varandra. Den kärleken som finns där slänger
jag aldrig bort! Men som sagt, nu är vi särbos och det största problemet tycks vara
att hitta en inneboende dom resterande två månaderna innan jag flyttar ( vet inte vart än ).
Har en kille på g som hört av sig men då Pontus motsäger sig allt som har med "manliga inneboende"
att göra blir det därför lite knivigare i situationen. Urlöjligt enligt mig, vad ska han vara orolig för?!
Finns bara en människa jag trånar efter och det är han med det stora P:et!
Men jag får ändå ta och vara förstående i det här läget trots att det är svårt, jag kan ju inte bara skita i min ekonomi? Just nu jobbas det för fullt för att hitta
en brud som kan hyra rummet istället, allt för att hjärtat ska bli nöjd.
Men vem vill hyra ett rum i bara två månader!? Jag får be till gudarna. Suck.
Imorgon är jag ledig och då är det många samtal som måste ringas!
Datorn är på lagning dessutom, så det gör situationen ännu svårare!
Hmm, måste hälsa på farsgubben också!
Fan så mycket det blivit att stå i!
Rundgång nån?!
