Plus minus noll

Jag vill alltid finnas här för dig men jag måste gå min egen väg.
Jag hade träffat någon förr eller senare. Det vet du om.
Det du och jag har är unikt, det har du rätt i, och det kan inte mäta sig men någonting annat.
Du är inte min måttstock men du har satt dina spår. Jag älskar dig så mycket.
Det finns få människor som jag kan vara mig själv med såsom jag kan vara med dig.
På nått vis kommer du alltid att vara min. Jag antar att du känner detsamma.
Det är inte en känsla vi måste lämna. Det är en känsla vi kan växa i på ett annat vis.
Jag hoppas du vill älska mig lika mycket fast vi inte kan dela samma sorts ömhet.
Samma sorts tillgivenhet. Jag borde vara glad men känner mig ledsen. Jag har vunnit på
en lott som sedan brunnit upp. Jag fick en lycka, och förlorade en annan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0