ellinorgalerius

Ett år utan dig. Känns som det var igår jag hörde ditt skratt.
Jag undrar vid vilken ålder minnet av dig kommer att blekna bort.
När jag inte längre kan föreställa mig ditt skratt, din charm, ditt leende.
Det fanns bara en Micke Dahlman. Jag kommer alltid att sakna dig.
Du var den jag kunde förlita mig på när ingen annan kunde förstå.
Om jag kunde vända upp och ner på solen, plocka ner alla stjärnor från rymden.
Om jag kunde få blinda att se och människor att sluta såra varann.
Är det inget emot vad jag skulle göra för att få se dig igen. Ge Loke hans klippa tillbaka.
Jag tror inte på andlighet, så hur kan jag då tro på att du finns bland oss?
Att vara död är att aldrig vara närvarande.
 

.