Juletid

Jaha. Så var det dan före dan före dan före doppardan! Alltså tisdagkväll.
Den enda lediga dagen jag har till nästa onsdag är på julafton så det känns väl inte så jätte skoj inte.
Men men. Jag tror nog att det går. Igår fixade Pontus äntligen en julgran, den är lika kort som den är bred men
det blir nog fint det där till slut. Jag gjorde lite nytta och byggde ihop och slingade mammas plastgran igår också,
och som tack för utomordentligt arbete fick man lax och ostbricka! Det var inte dåligt. Vilket arbetargeni jag är!
I helgen träffade jag en väldigt underbar människa, hans namn var Daniel och tydligen fatta vi tycke för varann i en kvart.
Sen vet jag inge mer. Men tydligen utbyttes nummer och jag vet inte om jag borde ångra mig eller inte.
En snickare mer eller mindre kan väl aldrig skada. Dom få små kärleksaffärer som sker i mitt liv nuförtiden
bryr jag mig ju ändå inte om mer än en halv Snickers. Jag har nog redan allt jag behöver i mitt liv,
iallafall om man ska förlita sig på Pontus och hans åsikter. Ha. För det gör man ju.
Pappa fyller femtio på julafton och jag måste ringa honom imorgon och bestämma hur det blir.
Hjärteskärande om mamma och Loke ska behöva vara ensamma över Jul och jag ska bara jobba dagarna efter...
Orkar inte med dessa samvetskval. Mamma tycker ju självklart att jag ska vara hos pappa då han fyller 50
och det vill jag ju också. Men det är synd att mina brorsor aldrig bryr sig om någonting annat än sig själva.
Dom har inte ens ringt henne och frågat hur hon eller Loke mår, eller om julen, eller ringt upp henne när hon
försökt få tag på dom. Jag har ringt Tusse flera gånger den här månaden men inte ett enda svar, och inte värkar
han bry sig om att ringa upp heller. Men det passar väldigt bra när det behövs barnvakt eller om han är ensam en helg.
Då ska man släppa allt och ställa upp. Och det tragiska är att man gör det garanterat med glädje.
För både jag och mamma älskar att få träffa dom. Synd att det inte verkar vara ömsesidigt.

Ett guldhjärta till Jocke som alltid svarar dom få gångerna man ringer iallafall <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0