Kärlek

Allt är så komplicerat överallt.
Ändå känns allt så fridfullt!

Det är svårt att hålla hjärtat på vid gavel,
när även vänner är ute efter att såra en.
Kanske dags för en annan tid, tid för sig själv.
Så länge skuggorna påminner sig gör det fortfarande ont.
Jag vet att du fortfarande kan älska mig,
när det inte finns något att skylla på längre.

Du förgyller mina sinnen.
Som en storm i öknen, som ett brusande hav.
Låt mig älska dig, låt mig få ge dig min kärlek,
jag vill drunkna i ditt skratt.
Låt mig få dö i dina armar.
Låt mig få ligga här brevid dig.
Låt mig alltid få vara dig nära
Du förgyller mina sinnen, vill du göra det igen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0