ellinorgalerius

Om idag inte var en ändlös lantsväg, och inatt, en vild och krokig stig,
om imorgon inte kändes så oändlig, då är ensamhet ett ord som inte finns.
Jag kan inte se min spegelbild i vattnet, jag kan inte tänka sorglösa ord,
jag kan inte höra mitt eko slå mot gatan. kan inte minnas vem jag var igår.

När alla vänner är som ljus, ljus som brinner ut,
när varje veke har sitt slut. När alla vänner är som ljus.
Då börjar man tveka att orka ta nya tag, ensam mot mina tankar,
här är jag. Är man stark eller svag?
Det spelar ingen roll.

I guess every rose has its thorn.

Dessutom, tack min underbara familj och mina vänner
för de här dagarna, ni förgyllde dom verkligen och jag
har saknat er. Ledsen bara att jag inte fick se dig Juni,
min lilla solstråle. Men ett speciellt tack till dig Denise,
för att du finns och för i helgen.
Skönt att vara kring en människa som alltid kan få mig att
skratta och le, närhelst jag behöver det.
Skönt att du jämt finns kvar i vått och torrt,
trots menlösa bagateller. Haha, och du.
Inge mer stan för vår del va?
Kan ju för i helvete inte beblanda oss med stadsbor,
vi hör liksom inte till samma sort ;)
Kryssning snart. Inget ramlande på golvet vid
klockan tio den här gången va...  ;)

Älskar dig. Vet att jag borde säga dig det oftare.
Tror ändå att du alltid vet.
Älskar dig.