ellinorgalerius

Jag bryr mig visst om vad du tänker, tycker och känner.
För att jag älskar dig. Att du kan säga annorlunda sårar mig.
För jag tycker att jag alltid lyssnat på dig och gett dig tid att vara
den du är, oavsett om du är olycklig, ledsen, glad eller arg.
Men du måste säga sådana saker till mig och inte någon annan.
För det du sagt kastar man inte ur sig till vem som helst när vi
känner varandra som vi gör. Du borde ha kommit till mig.
Jag vet inte en enda gång jag inte varit där när du verkligen behövt mig,
eller om det bara är så att du behövt en famn.
Och jag har aldrig någonsin uttryckt mig så till någon annan om dig,
hur jag än känt mig, och hur less jag än blivit på dig.
Min kärlek till dig har alltid varit villkorlös, tills man kommer till en punkt.
Respekt. Känner jag mig sårad på den punkten, och inte får en vettig
förklaring på varför, kan jag inte göra mycket åt problemet.
Jag blir bara ännu mer förbannad, irriterad och ledsen.
Någon som man gett all sin tillit och sitt hjärta till, har bara
hux flux en vacker dag spelat basket med dess innehåll.

Du, det är någonting jag vill säga dig,

Tid, jag hoppas att det räcker till,
och att det håller, så länge vi vill.
För om du håller mig hårt i hand,
fast vi blir främlingar ibland,

Hoppas jag att du kan läsa mina tankar.