En påhittad känsla

Idag hade jag ett otroligt givande samtal på vägen hem som fick mig att förstå ett och annat.
Jag kände igen mig så otroligt och det personen uttryckte med bara ett par meningar är precis
åt det hållet mitt liv började att gå åt! Svartsjuka. Vilket ämne. En påhittad känsla som egentligen inte finns. Den enda gången svartsjukan är äkta är när den agerar med fakta, resten är bara illusion. Personen i fråga har själv vart i den sittsen, många förhållanden hade gått i stöpet på grund av hans svartsjuka. Sniffande på sambons trosor, påhittade misstankar blev till stora gräl och äkta anklagelser och till slut visste han inte vem han var längre. Det han hittade på för att kunna anklaga sin kärlek för otrohet blev till slut verklighet. En farlig sådan. Han förstod aldrig under dom här åren att han blev sjuk av det, hans tankar blev hans verklighet. Han levde i en illusion som var farlig för både honom och sambon.
Det enda han förstod i slutändan när vreden av hans påhittade illusioner var över var att han förlorade dom kvinnorna han kom sig för att älska enormt. Han trodde att han var beskyddande när de levde i hans fängelse.
Allt eskalerade ännu mer av alkoholen och många gånger när hans ord inte räckte till var han nära på att slå.
Det var då han förstod att han behövde hjälp. Efter några halvlånga förhållanden och brist på självrespekt som svartsjukan skapat i hans inre bestämde han sig föralltid. Aldrig mer ville han vara fångad i detta fängelse som svartsjukan höll honom i, och aldrig mer ville han förlora en till människa han höll kär på grund av hans djupa problem. Han förklarade för mig att hur mycket han än sårade dessa kvinnor så måste man förstå att sämst mådde han själv. Han gick alltid lottlös ur varenda relation i hopp om kärlek. Han förklarade det såsom att " tänk dig att varenda dag tro att din partner är otrogen och gå igenom den smärtan i huvudet, varenda dag, om och om igen", så hade han det... Det skulle jag inte önska min värsta fiende ta mig fan. Hur han tog sig ur det? Han bestämde sig för att inte såra någon mer, men mest av allt bestämde han sig för att han faktiskt var värd att få må bra, att få uppleva kärlek på riktigt utan ständiga tvivel. Djävulen själv kan veta vad han gick igenom. Han kommer aldrig bli av med svartsjukan, den rinner genom hans vener... Men den är under kontroll. Resultatet blev ett par fina barn och en familj att älska, tills frun plötsligt lämnade honom efter många år av ett lyckligt äktenskap. Och trots att hon lämnade honom för en annan man, lät han inte svartsjukan ta över igen. Den lurar i honom som en varg och trots att han gick igenom en riktig tuff period efter skiljsmässan tänker han inte ta med sig sin tragiska vetenskap om att han blev sviken av just denna kvinna med sig till nästa förhållande. Han gick med på att det är livets gång och att han själv svikit så många kvinnor som var underbara genom att misstro dom jämt,
det ingen tänkte på var att den han svek mest var sig själv.

Tack för samtalet. För att du bjöd på din historia.
Allt kan inte skrivas här men det betydde guld.

Just idag mår jag bra!

Tisdag. Lunchrast. Dagen började jobbigt och inte en blund sömn på hela natten!
Så eftersom jag varit vaken var det hyfsat lätt att gå upp imorse!
Sen att det regna och var tvärmörkt är väl en annan femma...
Konversationen från igår gnagde fortfarande i medvetandet och jag kunde inte riktigt släppa tanken på hur
orättvist det kändes. Sårbarheten gick över i vrede och tankar som att jag helt enkelt får förstå att han är en
enkelspårig idiot som inte vet mer om livet än att anklaga folk och skylla på alla andra för hans misstag.
Man är kanske inte Guds bästa barn själv men nog fan står jag för vad jag gör och inte iallafall.
Den där jäkeln erkänner skit han gjort, kastar skit på en och svarar sedan med ett enkelt hejdå.
Och jag som sagt till alla att personen i fråga är intelligent! Ha. Han klarar inte ens av ett vuxet avslut.
Äntligen kom dag helvetet när jag känner mig glad och mår bra helt genuint. Jag är lite i chock faktiskt, senast
inatt spelade känslorna ping pong med mig. Jag önskar jag kunde säga att jag inte kommer att känna så igen men antagligen kommer dessa känslor att krypa på mig många fler gånger...
Jag måste bara lära mig att rensa bort dom och förstå att jag inte är värd hans elände...
Han gör det så mycket lättare genom att höra av sig mellan varven och göra en förbannad.
Det är lättare att vara arg än att ha sorg i hjärtat! Nej fy fan, idag börjar Ellis ta nya tag.
Bortbjuden på middag imorgon iallafall, härligt! Sen på fredag ska jag flytta mina grejor och fira med en kvällsöl
med Adam. Det var nog hundra år sen sist vi sågs på det viset. Och att äntligen känna att det är okej att
prata med honom igen ( eller vilken grabb som helst egentligen, om så brevbäraren ) utan att slippa bli anklagad för allt möjligt skit så att självförtroendet körs i botten! Nä fy fan!
Rasten över, rödspättan slut!

Who wrote the book of love?

måndagkväll. Vädret är fortfarande skit men sinnesstämningen är något bättre efter en skön helg hos min bror och Martina. Länge sen jag skratta så mycket en söndag, känns det som. Max ville följa med också så att han äntligen fick se hur dom bor. Synd bara att jag inte hann träffa Juni. Det bjöds på Oxfile och långpanna med rotfrukter och potatis till, helt perfekt tillagat! Det godaste köttet jag någonsin ätit tror jag minsann.
Eftersom förhållandet pang tog slut förra helgen så blir boendefrågan minst sagt lite halvjobbig för mig nu.
Köerna är långa och en tvåa kan bli svårt att få. Det kan åtminstone ta sin tid.
En vän som har mycket utrymme har erbjudit sig att jag kan bo där tills jag hittat något annat och det är ju väldigt snällt.
Jag måste bara få tag på en säng först. Peppar peppar. Hos mamma blir det alldeles för trångt och inte en lugn stund knappt, det kommer inte funka i längden utan ett eget rum. Det är jobbigt att inte ha något val.
Hade nyss en jobbig konversation som ledde till en ordentlig klump i magen. Hur ska man få den personen att förstå?
Så ledsamt och det gnager i magen när man tänker på kärleken som finns där men istället för att försöka ändra på situationen så slänger man tydligen bort relationer... Men man kan ju inte heller tänka att om det bara vore annorlunda så kommer det att funka, när man inte vet vilka verktyg som krävs... Det är synd att det ska bli påhopp och smutskastning av det som varit och jag försöker verkligen att hålla mig utanför. Trots allt bryr jag mig om människan till tusen och det är svårt att veta vad man ska ta sig för. Att glömma går visserligen inte än men att minnas gör ännu ondare.
Nej fy fan. Saknar Kvarten just nu, min bebis. Honom lär man väl aldrig få se igen.


Iprenknaprarn.se

Så har man varit hemma några dagar sen man ramla på jobbet i tisdagskväll. Suck.
Som tur är fungerar värktabletter och det verkar enbart vara musklerna som tagit stryk.
Inatt fick jag det samtalet jag fasat för. Okej att ringa nykter men att prata med en dum kråka
halv tre på natten är inte det roligaste, speciellt när man redan mår som man gör.
Har man sån här separationsångest över en karl, hur fan kommer man då känna det när man får barn?!
Hmm.. Nu är jag iallafall less på att bo i sängen och på soffan, vad läkarna sa måste jag försöka röra ryggen
så gott jag kan så en promenad dör man väl kanske inte av :)
Alice skulle ha sitt 4-års kalas imorgon men lilla hjärtat har den oturen att hon blivit sjuk!
Kalaset går av stapeln den 20 november istället, då jag själv blir deprimerande 23år...
Kunde inte tiden stannat vid 20?
Allt var så mycket lättare då.

Trött

Jag är helt slut men jag har inte kunnat sova mycket alls inatt.
Jag och Tove spenderade hela gårdagen i centrum med att shoppa och
gå till Armada. Inga lägenheter så långt ögat når... SUCK!
Jag skulle så gärna vilja ha en etta eller en tvåa!
Sedan begav vi oss hem med Nathalie i släptåg och spenderade kvällen hos Tove.
Sedan hos Nathalie och så... Ja. Jobbpasset idag 14-21:45 känns bara allt för tröttsamt.
Jag kan inte förstå att jag ska vakna så tidigt! Är väl känslan i kroppen som kommer ikapp en.
Jag spyr av uttråkning! Jobb jobb jobb. Jag skulle behöva konstant roligt just nu!
Någonting som ljusnat litegrann är att en viss snäll person har hux flux faktiskt erbjudit sig att
lära mig köra bil så jag kan ta mitt jäkla körkort någon gång!
Vilket gjort mig jätte glad! Skulle jag ta körkortet och skaffa en bil har jag ju helt plötsligt mycket
mer boende möjligheter dessutom!
Typ Norrtälje  :)

Tack till min underbara familj och vänner.
Vad vore livet utan er?


?


Jag mår verkligen illa. Kan någon vara vänlig att ge mig tillbaka mitt hjärta och gräva fram själen så att livet kan få gå vidare såsom jag vill ha det? Nerverna sitter utanpå huden och varenda ögonblick blir lika påtagligt som en timmes smärta. Lovade jag inte mig själv att aldrig mer må så här igen kanske?...
Vad livet hade varit lätt om allt enbart berodde på en själv. Om inte kärlek och relationer fanns och om du bara inte älskade honom så mycket... Finns det någon manual om hur man går vidare? Precis som för bilar att rulla?
Varför blir vi människor så maktlösa när vi inte kan vara med en person vi älskar, när man är omringad av så många fler? Varför just den jäveln?
Jo antagligen, all kärlek, alla framtidsplaner, alla skratt, alla minnen, alla älskvärda stunder, alla tvära jävla framtidsplaner. Man ligger på noll igen och inser att man måste bygga upp allt detta med någon annan en vacker dag igen och man tappar nästan andan. Hur ska det någonsin bli möjligt?
Jag får lyssna på vad alla säger och ge det tid och försöka att inte drunkna i mina egna lungor sålänge.
Det finns ju ändå alltid en morgondag.




En helg att se fram emot

Klocka är tio, jag är på jobbet och min kollega gick just hem då hon kände sig febrig. Stackarn.
Men mest synd är det om mig som då måste jobba ensam på nio virriga vårdtagare...
Men vad gör det om hundra år? Det är ju ändå fredag! Veckans bästa dag, om man inte jobbar helg så att säga.
Min fredag består av jobb 8-15 ( drömpass ), leta maskerad utstyrsel i Täby efter jobbet ( Orka! Det blir väl antagligen ett diadem med påklistrade fjädrar, det är väl inge fel att gå dit som en and? ) och mys middag med mamma och Pontus efter jobbet. Tove och hennes syster Ronja skulle antagligen komma förbi ochså så det blir riktigt mys! Saknar min Tove, man har haft för fullt upp senaste tiden men nu när vi bor två trappor ifrån varandra finns ingen ursäkt för att inte hinna ses när flyttstöket väl är över!
Igår efter jobbet hann jag och Pontus ändå väldigt långt med flyttstädningen så man behöver inte ha magont över den i helgen iallafall, tack och lov! Imorse vakna vi upp till sorglet av mamma som slammra i köket och Loke som väckte Pontus klockan halv sju med nyheten att han tycker att Elvis Presley suger. Haha. Kan det kanske vara för att han vet att det är pontus stora idol kanske? Gullungen! Det är något speciellt med att vakna till ljudet av sin familj som pysslar, ljus som är tända och ett hem som är mysigt, det kändes som rena julafton imorse!
Vad man saknat den känslan utan att ens vetat om det, man känner sig liten och omhändertagen igen.
Nä, skippa nostalgi tjafset! Nu måste jag jobba vidare.

Trevlig Halloween


Ja det va ju fan inte igår...

Ja det va ju fasiken inte igår, kanske låter trevligare.
Har haft fullt upp med flytten och annat och har dessutom inte varit ett dugg sugen på att skriva.
Kryssningen var iallafall lyckad och jag och Pontus kom på som vi skulle, även utan legg.
Däremot var dom stenhårda så nästa gång kanske dom inte är lika schyssta...
Pontus, var en ansvarsfull vuxen och fixa legg! Såja.
Nu bor jag alltså hos mamma november ut sen ska jag och hjärtat bo i ett hus i Svinninge,
ungefär lika stor som en lägenhets tvåa. Fungerar utmärkt till två personer.
Jag måste säga att det är hur mysigt som helst att bo hemma med familjen igen. Jag nästan skäms för att säga det... Ha. Gemenskapen, alla roliga samtal med bröderna och mamma som verkligen lever upp när hon inte
alltid måste prata med mini människor under myndighetsgränsen. Jag älskar dom, världens bästa lilla familj.
Dessutom har pontus sovit över två nätter då han har hjälpt mig med flyttstädningen som vi ska fortsätta med efter jobbet idag! Behöver jag berätta hur jobbigt det är ? Tror inte det.
Imorgon är det äntligen fredag och en ledig helg är på ingång. Mamma, jag och Pontus tänkte laga en god middag ihop och bara mysa, för att sen på lördag träffa Pontus släkt och på kvällen blir det fest.
Pontus 25års dag har visserligen varit men festen blir av imorgon. Kul! Kommer inte känna många kottar men sånt är livet! Spännande. Tur att jag gick till frissan och fixade till mitt ovårdade hår! Den gula hjässan är numera utbytt mot slingor och nu blir det så mycket lättare att sköta det hädanefter. Ska slinga det själv precis som jag vill i början av december ( som om jag kan hålla mig till dess ). Så nu har jag skrivit av mig lite grann, återstår bara en sak och det är att berätta att min älsklingsunge Alice har varit hos oss i helgen som var! Vi gungade och åt glass och ungen är så envis och jag alldeles för snäll så jag bar henne hela vägen hem från lekparken sen, latmasken! Hon är så fin :) Snart fyller hon dessutom år och liksom förra året jobbar jag exakt samma jäkla helg som hennes kalas går av stapeln! Så tröttsamt och synd! Mitt jäkla jobb har beslutat att sålänge det råder personalbrist så får vi inte ta ledig helger och vill vi vara ledig en vardag måste man säga till minst två veckor i förväg. Helt sanslöst!

<3 Alice <3

Jag vill bo i Norrtälje

Igår var det min lediga dag, min efterlängtade lediga enormt sköna dag! Så att säga.
Jag och Pontus åkte till Norrtälje och gick på marknad. Oj vad vi fyndade fina grejor!
Annars brukar man ju tänka att marknader inte har någon bra kvalite på sakerna men
det här marknaden var toppen! Dessutom fick jag och min älskling en toppen mysig
dag tillsammans och egentligen är det allt som räknas. Vi var inte hemma förräns klockan
åtta på kvällen och då var vi båda nöjda, trötta och vrålhungriga.
Men dagen i sig var jätte fin och vi hade verkligen tur med vädret till skillnad från idag,
riktig ruskväder måste jag säga! Tur att man ändå jobbar men det kan gärna få sluta regna till ikväll
då man ska hem! Väl hemma måste jag packa med mig lite saker att ta med mig till jobbet imorgonbitti
då jag och hjärtat ska på kryssning efter jobbet. Båten går klockan sex och jag hoppas vid  alla
Greklands jävla Gudar att vi hinner... Planeringen ser hittills rätt bra ut iallafall...
Går nått fel så är jag iallafall 100 % säker på att det hänger på Pontus. HA!
Då han dessutom inte har legg eller pass och inte hunnit göra något i tid ( som med allt annat han måste göra )
så hoppas jag på att dom inte kollar oss. Då får det bli något annat roligt att göra inne i stan istället,
för, hur ofta är jag egentligen i stan?

Stockholmare är ju livsfarliga...

Lördag 1/10

Bakis är jag inte, men trött som en gnu i oktober! Det är ju faktiskt oktober...
Igår var man ute på krogen ( i endast 40 minuter ) och det var faktiskt riktigt kul.
Jag går aldrig ut längre så därför var det lilla spontanbesöket kul.
Hela Åkersberga verkade vara där... Det är ju helgen efter löning.
Nu sitter jag på jobbet och önskar att jag vore hemma i min säng med min bok
med min karl och med mina katter.
Jag älskar min lilla familj.
Dom är bäst.

Så blir man torpare, även i praktiken...

Ja så var det bestämt. Om en månad flyttar jag. lämnar Åkersberga för att bli Svinningebo under en tid...
Det där med att lämna Åkersberga stämmer nog kanske inte riktigt med tanke på att Svinninge ligger i Åkersberga, däremot ligger det så mycket mer isolerat. Ja ja. Vad gör man inte för kärleken?
Dessutom får man en chans att skaffa tillbaka alla surt fördervade slantar som man mist nu de senaste månaderna med den höga jumbo hyran som jag suttit på... HUA!
Det som är lite ledsamt mitt i detta beslut är att jag då inte kommer att bo med Tove och Dennis,
vilket jag hade börjat att se fram emot en hel del. Men som sagt, man kan inte leva som om man vore
nitton hela livet, och jag klarar mig ju inge vidare bra för länge utan Pontus heller om sanningen ska fram.
Man vill ju leva ett relativt vuxet liv utan att bli för tråkig när man ändå snart fyller tjugotre...
Jag får våldgästa Tove ( och dessutom då med en sleepover ) när vi träffas, det är i princip omöjligt att
ta sig hem till Svinninge sen när man flyttat dit efter 23:00 tiden om man inte alltid vill åka taxi.
Och vem har råd att jämt åka taxi? Inte jag iallafall, då kan man hellre lägga pengarna på annat.
Som en ny dator tillexempel.
Efter jobbet knatar jag hem till mammsen och bjuder mig själv på middag och två glas vin!
Finns inge bättre sätt att varva ner när veckan snart är slut för alla, men för en annan bara har börjat!
Lördag, söndag, måndag, tisdag blir det jobb för full rulle!
Pontus skulle ta med sig bror min och fiska så det kan dom gott göra så vi kärringar får en timme eller
två för oss själva.

Länge lever alla fruntimmer. 

Ta mig utomlands

Jag längtar bort till varmare bredgrader. Har någon lust att ta mig dit?
Från det här tråkiga kontorsrummet ända in till solen och äventyr, mer än de mina katter kan ge mig?
Jag börjar tröttna något så fruktansvärt på Sverige just nu, allra värst kanske det ändå är i denna minut.
Jag kanske överdriver en aning men efter nyår vill jag verkligen åka bort någonstans. Italien eller
Thailand vore inte så fel...
I helgen var jag iallafall på markand med Pontus. Fem 60-tals cd skivor och lite annat smått och gott senare
så vann min fina en play boy kudde till mig efter att ha kastat en massa bollar. Gulliga du.
Vad jag nu ska med det märket till. Ha. Sen blev det en visit hos Caroline på hennes baksida med alkoholfri öl,
värst vad duktigt! Hur mysigt som helst. Håller tummarna för att Caroline blir vald till Apotek- reklamen hon
gjort en prov inspelning för innan helgen. Hon i rollen som tv kändis skulle inte passa bättre för någon annan!

Nu är rostbrödet och jobbpausen slut.
Jag ska fortsätta överdriva min jobbångest
( som egentligen känns helt okej ),
och drömma mig bort långt åt helvete...



Den enda av oss fyra som är så lik pappa

Ibland kan det kännas som om hela världen rasar under ens fötter.
Det här kan vara ett av dom tillfällen då bara allt känns hopplöst.
Förr i tiden hade jag två personer som värmde mitt hjärta så starkt,
jag kunde gå över lik för att dom två skulle hitta kärleken.
Trots alla odds så gjorde dom också det, precis det. Dom fann varandra.
Det jag inte hade räknat med var att jag inte skulle få en plats på kartan i deras
gemensamma liv tillsammans. Inte ett svar, inte ett hej, inte någonting. Jag har försökt.
Det sägs ju att blod är tjockare än vatten.
Så kom det en dag i lördags, en på miljonen att jag missade samtalet.
Mitt meddelande på tisdagen om att jag saknade honom och hans familj när
jag var på jobbet fick jag aldrig något svar på...
Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka och tycka där...
Jag skulle nog åtminstone tänka att jag har en syster oavsett. Oavsett om jag dricker eller inte.
Jag saknar iallafall dig. I många sköna år var du min vän i livet bror.

Det va väl en vecka sen va?

Omotiverad att skriva. Nu blev jag halvt motiverad igen eftersom tiden på jobbet står still.
Man är fortfarande förkyld och jävlig men det verkar åtminstonde gå långsamt framåt :)
Idag är det torsdag och i tisdags fyllde min koldolme 25 år. Det skulle egentligen firas med
en överasskningsmiddag men det blev aldrig av då Kenta bjöd honom på hockeymatch
med AIK istället. Jävla  Kenta, men klart han måste få gå på den! Men han fick bra dåligt samvete när jag berättade
vad som var planerat bakom ryggen på honom så den middagen får vi ta en annan gång, om så bara för
att det är trevligt! Presenterna jag lyckades köpa till honom gick hem med bravur och han blev nöjd med
Silverkedjan, parfymen och det gigantiska "Oboy glaset" ( ett så praktiskt glas så det kan dessutom hällas annat innehåll i det än Oboy ;), ha! Silverkedjan tog jag dessutom en extra bra försäkring på som ska täcka alla typer av skador eller om han tappar bort det, vilket nog är toppen bra att ha med tanke på pontus som till och med skulle kunna tappa bort sitt eget huvud om det var avtagbart... I helgen är jag ledig och då blir det fredagsmys med fiske efter jobbet och på lördag blir det höstmarknad med min älskling, mamma och lillebror. Sen blir det lördags-godisköp kan jag tänka mig för
vi ska ta med Loke hem och han blir nog kvar över natten då mamma är bortbjuden på middag.
Det ska bli jätte mysigt! Jag antar att jag och Loke kommer att ta några vändor med kortspelet Dam,
( Pontus behöver jag inte nämna för han är den som jämt förlorar på kortspel som jag lär honom ), undra om det enbart kan vara en slump??? Så det ska bli roligt, beundrar verkligen Loke, sju år och så otroligt smart! Vilken sida av släkten kan det komma ifrån må tro?... Antagligen från syster hans!
Mmm. Idag efter jobbet ska jag träffa Tove en sväng, min gullegris! Sen hem till middagsdax och karln!

Idag fick jag veta att Denise fött SIN Leah, så glad för hennes skull att allt gick vägen.

LYCKA TILL

Lunchrast 1.000.000.002

Förkyld som en tokdåre! Truten torka ihop inatt eftersom man inte kan ta hjälp av näsan vid inandningen!
Fy fan. Hopplöst... Men halsontet verkar vara borta så det får jag tacka gudarna för!
Nu har jag min lunchrast på jobbet. Blev en salig blandning av pannbiff, räkor och kex!
 Imorgon på min enda lediga dag ska jag se till att vila upp mig så att förkylningen släpper,
men det är ju lättare sagt än gjort... Man har ju trehundra andra saker som man måste hinna med...
Som att hitta en rolig födelsedagspresent till Caroline som fyller 40år på lördag! Den tokkärringen!
Hon vill knappt veta av att hon fyller och inte heller vill hon ha några överasskningar...
Tråkigt... Men klart hon ska firas så efter jobbet på lördag får jag och Tove pallra oss hem till henne för
att skråla "grodan boll sången". Vilken tur att jag fick ta ledigt på söndag!
Den dagen vill jag tillbringa med mitt hjärta.
Jag saknar honom redan. Var riktigt tungt att kliva ur sängen imorse när han var så gosig och varm!
Ute regna det som aldrig förr... Man kan ju förså vad som var mest frästande...
Efter jobbet måste jag till Täby, HUA, då jag är helt röd runt snoken efter alla snyterier...
Men som sagt, det är lite av ett måste, sen blir det hem och bli frisk!

Tror Pontus Linden kanske är lite grinig på mig...
Hmm, får gottgöra <3

Bara bra att minnas

Ha, hjälpt en många gånger, om 20 år kan det som allt annat också vara kul att veta...


Du o jag, vi ville dela livet
Fanns ingen oro eller tvekan, vad kunde gå snett
Men idag, tar vi varann förgivet
O har förlorat att det där som var så rätt

Men vad är det då som gör att jag är kvar
fast jag har sagt jag ska gå

Kan det va kärlek åå
Kan det va sååå
Att jag nog älskar dig ändå

Vi har, tappat bort varandra
Som att otrohet och svek inte spelar nån roll
Står kvar, fast går i smyg till andra
Kanske bäst vi ger oss av åt varsit håll

Men vad är det då som gör att jag är kvar
fast jag har sagt jag ska gå


Tid att bryta upp, dags att ta ett kliv
Packa väskan, ge sig av mot ett eget liv

Men vad är det då som gör att jag är kvar
fast jag har sagt jag ska gå

Magnus Uggla.  Av alla jävlar.

Jobbrast Nr 100.000.0001

Middagsrast. Smörgåsar med ost och en massa kakor. Man tager vad man haver, eller vad man hittar vill säga...
Helgen var urmysig. Fredag blev det inte till att göra mycket då jag jobbade sent, men lördagmorgonen var mysig då jag och Pontus kunde ligga och dra oss några timmar längre, för att sen dra iväg och plocka svamp! Efter Pontus varit på sin dagliga Donken runda naturligtvis... Den får tydligen inte missas! Ha.
Vi var ute i många långa timmar men inte blev det mycket till trattisar för det! Det beror ju naturligtvis på
att vi gick på måfå och inte där vi verkligen vet att det växer svamp, men det var härligt iallafall!
Mycke älgskit och en lerig sko ( givetvis min ) senare så var vi på väg hem igen.
På kvällen blev det filmmaraton till halv fyra på natten ( hur jag orka? ) och söndagen bestod av
tvätt, chocklad och chips i mängder och många mysstunder med mitt hjärta! Gud vad han kan få mig och skratta,
han är fan inte klok... Han fyller dessutom 25 hela år om en vecka och jag vet precis vad jag vill ge honom! Det som hugger i hjärtat är att det blir helt omöjligt att ge honom presenten på hans födelsedag...
Med räkningar på nästan trettontusen i månaden har det blivit rätt kärvt...Vad gör man?
Jag kan ju hoppas på ett mirakel till dess... Men det känns trist.

Tack snälla bror för att jag fick låna hem din ena dator då min är paj!
Guld värt <3


Mackan, som heter Max som jag kallar "Mackan" som är ett smeknamn för Markus...

Min lillebror höll på att spy i söndags när jag berättade att jag bloggar. Hela dagen hade varit pest
för den hungriga tonåringen och han var inte lagom sparsam på suckar, stönar, flera högljudda ÅHHn
och onödiga kommentarer. Men mitt bloggande tyckte han minsann tog priset.
Det gjorde honom så galet skrattretande nöjd att han utsåg mig som sin nya hackkyckling efter stackars mamma
och inte fan fick man en lugn stund. Väl vid resturangen var man tydligen tjock också, och gaddarna lukta illa. Nä fy fan för hungriga ungdommar. En Calsone senare var han åter sig själv igen, det lilla monstret.
Alla har vi oss en djävul inuti, hondjävulen, det skrikande Omen barnet, 666 tonåringen och till slut fan själv! 
Vitto.

Önska mig lycka till...

Nya löften, det ska bli helnyktert, försöka sluta röka ( även om jag är duktig i vardagarna ),
försöka fixa mitt förhållande, och se till den mognare sidan av mig själv.
Man ska inte fylla tjugotre i all evighet, klockan tickar.
Förut skulle aldrig en tanke på barn slå mig men senaste halvåret
har det berört min skalle nått så otroligt!
Kanske för att jag vet vem jag vill att pappan till mina barn ska vara...
Less på att ge upp hela tiden och lura mig själv till att det aldrig kommer att
bli en förändring... Den är ju redan igång, problemen har ju kommit upp till ytan.
Det är ju bara vi som kan förändra det vi vill ha förändrat.
Ibland har man inte bara redskapen till att veta hur man gör.
Det ska jag hitta och jag ska göra det fort.

Bit mig i arslet sa grodan...


" Har du tagit fan i båten måste du också ro honom i land "


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0