Just idag mår jag bra!
Tisdag. Lunchrast. Dagen började jobbigt och inte en blund sömn på hela natten!
Så eftersom jag varit vaken var det hyfsat lätt att gå upp imorse!
Sen att det regna och var tvärmörkt är väl en annan femma...
Konversationen från igår gnagde fortfarande i medvetandet och jag kunde inte riktigt släppa tanken på hur
orättvist det kändes. Sårbarheten gick över i vrede och tankar som att jag helt enkelt får förstå att han är en
enkelspårig idiot som inte vet mer om livet än att anklaga folk och skylla på alla andra för hans misstag.
Man är kanske inte Guds bästa barn själv men nog fan står jag för vad jag gör och inte iallafall.
Den där jäkeln erkänner skit han gjort, kastar skit på en och svarar sedan med ett enkelt hejdå.
Och jag som sagt till alla att personen i fråga är intelligent! Ha. Han klarar inte ens av ett vuxet avslut.
Äntligen kom dag helvetet när jag känner mig glad och mår bra helt genuint. Jag är lite i chock faktiskt, senast
inatt spelade känslorna ping pong med mig. Jag önskar jag kunde säga att jag inte kommer att känna så igen men antagligen kommer dessa känslor att krypa på mig många fler gånger...
Jag måste bara lära mig att rensa bort dom och förstå att jag inte är värd hans elände...
Han gör det så mycket lättare genom att höra av sig mellan varven och göra en förbannad.
Det är lättare att vara arg än att ha sorg i hjärtat! Nej fy fan, idag börjar Ellis ta nya tag.
Bortbjuden på middag imorgon iallafall, härligt! Sen på fredag ska jag flytta mina grejor och fira med en kvällsöl
med Adam. Det var nog hundra år sen sist vi sågs på det viset. Och att äntligen känna att det är okej att
prata med honom igen ( eller vilken grabb som helst egentligen, om så brevbäraren ) utan att slippa bli anklagad för allt möjligt skit så att självförtroendet körs i botten! Nä fy fan!
Rasten över, rödspättan slut!
Så eftersom jag varit vaken var det hyfsat lätt att gå upp imorse!
Sen att det regna och var tvärmörkt är väl en annan femma...
Konversationen från igår gnagde fortfarande i medvetandet och jag kunde inte riktigt släppa tanken på hur
orättvist det kändes. Sårbarheten gick över i vrede och tankar som att jag helt enkelt får förstå att han är en
enkelspårig idiot som inte vet mer om livet än att anklaga folk och skylla på alla andra för hans misstag.
Man är kanske inte Guds bästa barn själv men nog fan står jag för vad jag gör och inte iallafall.
Den där jäkeln erkänner skit han gjort, kastar skit på en och svarar sedan med ett enkelt hejdå.
Och jag som sagt till alla att personen i fråga är intelligent! Ha. Han klarar inte ens av ett vuxet avslut.
Äntligen kom dag helvetet när jag känner mig glad och mår bra helt genuint. Jag är lite i chock faktiskt, senast
inatt spelade känslorna ping pong med mig. Jag önskar jag kunde säga att jag inte kommer att känna så igen men antagligen kommer dessa känslor att krypa på mig många fler gånger...
Jag måste bara lära mig att rensa bort dom och förstå att jag inte är värd hans elände...
Han gör det så mycket lättare genom att höra av sig mellan varven och göra en förbannad.
Det är lättare att vara arg än att ha sorg i hjärtat! Nej fy fan, idag börjar Ellis ta nya tag.
Bortbjuden på middag imorgon iallafall, härligt! Sen på fredag ska jag flytta mina grejor och fira med en kvällsöl
med Adam. Det var nog hundra år sen sist vi sågs på det viset. Och att äntligen känna att det är okej att
prata med honom igen ( eller vilken grabb som helst egentligen, om så brevbäraren ) utan att slippa bli anklagad för allt möjligt skit så att självförtroendet körs i botten! Nä fy fan!
Rasten över, rödspättan slut!
Kommentarer
Trackback
