Inte ett moln
Nu är det torsdag redan och i måndags kom Mackan, bror min alltså! Gud vad jag älskar när han är här.
Jag har förstått av mig själv hur mycket jag saknar honom varje dag. Snart sjutton år fyllda dessutom.
Morgonen började med ett glädjande sms från Tovisen, jag älskar och saknar dig också min fina sessa!
Senare påväg till jobbet kackla jag med Nisan som låg hemma spyfärdig och kollade på "Trassel".
Barnfilmen alltså. Tydligen jätte bra. Ha. Som jag så fint sa till denise var att det lika gärna kunde varit
titeln om vårt liv, "Trassel" alltså. I måndags kom Denise och Mackan över för en filmkväll med mig och
Pontus och i tisdags blev det att knalla över till mamma en stund på kvällen för att träffa Juni, Tuss och Martina
som släpat sig dit. Synd bara att det var en vardag och dom inte kunde stanna så länge, men förhoppningsvis
får vi ta igen det på lördag. Vi bestämde nämligen att då blir det en tripp dit, ut i urskogen. Där man egentligen
hör hemma... Pontus tyckte att första mötet med andra sidan av släkten var bra iallafall, trots att brorsan knappt sa ett ljud till honom men sånt får man väl räkna med. Kan inte påstå att det inte var likadant med både Tobbe och Adam. Iförsig var jag och Adam aldrig tillsammans. Men ändå. Knäpper dom en bärs ihop så vet jag av erfarenhet att det nog löser sig. Nähä, nu är tamigfan rasten slut.
Stäng käften, sluta tugga och gör nån nytta. Och hoppas att det inte blir någon storm ikväll, som mamma sa.
Jag har förstått av mig själv hur mycket jag saknar honom varje dag. Snart sjutton år fyllda dessutom.
Morgonen började med ett glädjande sms från Tovisen, jag älskar och saknar dig också min fina sessa!
Senare påväg till jobbet kackla jag med Nisan som låg hemma spyfärdig och kollade på "Trassel".
Barnfilmen alltså. Tydligen jätte bra. Ha. Som jag så fint sa till denise var att det lika gärna kunde varit
titeln om vårt liv, "Trassel" alltså. I måndags kom Denise och Mackan över för en filmkväll med mig och
Pontus och i tisdags blev det att knalla över till mamma en stund på kvällen för att träffa Juni, Tuss och Martina
som släpat sig dit. Synd bara att det var en vardag och dom inte kunde stanna så länge, men förhoppningsvis
får vi ta igen det på lördag. Vi bestämde nämligen att då blir det en tripp dit, ut i urskogen. Där man egentligen
hör hemma... Pontus tyckte att första mötet med andra sidan av släkten var bra iallafall, trots att brorsan knappt sa ett ljud till honom men sånt får man väl räkna med. Kan inte påstå att det inte var likadant med både Tobbe och Adam. Iförsig var jag och Adam aldrig tillsammans. Men ändå. Knäpper dom en bärs ihop så vet jag av erfarenhet att det nog löser sig. Nähä, nu är tamigfan rasten slut.
Stäng käften, sluta tugga och gör nån nytta. Och hoppas att det inte blir någon storm ikväll, som mamma sa.
Kommentarer
Trackback
