Alla hjärtans dag!
Fredagens trafikkaos slutade med att jag kom till jobbet men inte hem.
Tåget fungerade visserligen men inte bättre än att det var upp till en timmes förseningar.
Nej tack. En stor kram till Hasse och Thomas som våga ge sig ut i snörusket och hämta mig på jobbet.
Ni är bäst! <3
Väl hemma skrämde jag slag på älsklingen, då han satt med hörlurar på sig. Jag trodde han skulle dö av
rädsla! Aldrig sett en liknande min i hela mitt liv! Hela ansiktet vred ihop sig liknande ett stort anushål.
Haha. Stackarn. Tove och Dennis satt hemma hos mamma och hade trevligt, men eftersom jag inte var hemma
förns sent och vi skulle till stan på lördagen stannade vi hemma.Skönt att man kan hålla på principerna ibland.
Det är inte min starkaste sida... När lördagen väl kom var vi inte inne i stan förns vid halv fyra tiden.
Vi hann precis in på myrorna när dom så fint upplyste oss om att det stänger om två minuter.
Jag, tönt som jag är, hade velat köpa massa pockets. Men inte då. Pontus hitta redan efter en minut
ett par snygga jeans ( som senare visade sig kunnat vart tjejbyxor, haha ), medans jag fick gå ifrån butiken
tomhänt. Att vi alltid ska va i senaste laget! Men dagen blev mer än lyckad ändå. Tretusenmiljoner skratt
och en underbar buffe på en Mongolisk resturang gjorde susen.
Det ända som kändes lite i bakhuvudet var att jag varit på samma ställe förut, med en helt annan person,
i ett helt annat liv. Men dessvärre inte för allt länge sen.
Jag kan säga att jag inte hade en aning om det förns vi kom in... Sen måste jag säga att det verkligen är brist på
asiatiska matställen runt Hötorget... Nog om det. Helgen var i det stora hela toppen! Jag kan egentligen inte vara mer lycklig än vad jag är. Synd bara att det är alla hjärtans dag idag och jag måste jobba kväll...
Nåväl, det finns ju åtminstone massa chocklad i alla hörn på grund av det här konversiella skit jippot.
Jag pratade med mamma idag och vi tänkte höra med Tusse och Martina om vi inte kan komma och hälsa på nästa
helg. Det känns som evigheter sen och det skulle vara urmysigt!
Helgen som kommer jobbar jag nämligen. Inte roligt men man måste. Mormor undrar om vi alla kan träffas den sextonde Mars. Vart vet jag inte än. Jag jobbar till halv fyra den onsdagen så jag hoppas att det blir hemma hos mamma på
kvällen för då skulle det ju kunna gå. Nog med funderingar. Rasten är slut och jag måste jobba!
Tove, mamma, Martina, Pontus, hela min familjen- Ni förgyller mitt liv <3
Tåget fungerade visserligen men inte bättre än att det var upp till en timmes förseningar.
Nej tack. En stor kram till Hasse och Thomas som våga ge sig ut i snörusket och hämta mig på jobbet.
Ni är bäst! <3
Väl hemma skrämde jag slag på älsklingen, då han satt med hörlurar på sig. Jag trodde han skulle dö av
rädsla! Aldrig sett en liknande min i hela mitt liv! Hela ansiktet vred ihop sig liknande ett stort anushål.
Haha. Stackarn. Tove och Dennis satt hemma hos mamma och hade trevligt, men eftersom jag inte var hemma
förns sent och vi skulle till stan på lördagen stannade vi hemma.Skönt att man kan hålla på principerna ibland.
Det är inte min starkaste sida... När lördagen väl kom var vi inte inne i stan förns vid halv fyra tiden.
Vi hann precis in på myrorna när dom så fint upplyste oss om att det stänger om två minuter.
Jag, tönt som jag är, hade velat köpa massa pockets. Men inte då. Pontus hitta redan efter en minut
ett par snygga jeans ( som senare visade sig kunnat vart tjejbyxor, haha ), medans jag fick gå ifrån butiken
tomhänt. Att vi alltid ska va i senaste laget! Men dagen blev mer än lyckad ändå. Tretusenmiljoner skratt
och en underbar buffe på en Mongolisk resturang gjorde susen.
Det ända som kändes lite i bakhuvudet var att jag varit på samma ställe förut, med en helt annan person,
i ett helt annat liv. Men dessvärre inte för allt länge sen.
Jag kan säga att jag inte hade en aning om det förns vi kom in... Sen måste jag säga att det verkligen är brist på
asiatiska matställen runt Hötorget... Nog om det. Helgen var i det stora hela toppen! Jag kan egentligen inte vara mer lycklig än vad jag är. Synd bara att det är alla hjärtans dag idag och jag måste jobba kväll...
Nåväl, det finns ju åtminstone massa chocklad i alla hörn på grund av det här konversiella skit jippot.
Jag pratade med mamma idag och vi tänkte höra med Tusse och Martina om vi inte kan komma och hälsa på nästa
helg. Det känns som evigheter sen och det skulle vara urmysigt!
Helgen som kommer jobbar jag nämligen. Inte roligt men man måste. Mormor undrar om vi alla kan träffas den sextonde Mars. Vart vet jag inte än. Jag jobbar till halv fyra den onsdagen så jag hoppas att det blir hemma hos mamma på
kvällen för då skulle det ju kunna gå. Nog med funderingar. Rasten är slut och jag måste jobba!
Tove, mamma, Martina, Pontus, hela min familjen- Ni förgyller mitt liv <3
Kommentarer
Trackback
