Meningen med livet

Rycker lite i hjärtat och pirrar lite i magen. Blev alldeles för mycket alkohol i torsdags.
Dagen var mysig med jobb, shopping och prat, sedan vidare till Akter där en enorm skara människor
befann sig trots att det blott var torsdag. Och inte har semestrarna börjat än inte?
Åkersbergabor i ett nötskal. Väl där fick vi sällskap av Pontus och några andra fyllgökar jag inte minns så bra.
Naturligtvis satt jag och Adam uppe till tio på fredagsmorgonen för att prata om hur han egentligen vill ha det och om han kan vara min vän utan krav på att jag måste vara hans. Jag menar, han har ju knappast bara varit min så jag tycker valet att vara vänner borde vara rätt lätt. Ingen av oss borde lida och varför ska jag behöva det när inte han behöver det? Som sagt, förlåta kan man men minnen varar för evigt.
Men det är skönt att vi är sams iallafall. Han är ju ändå en av mina bästa vänner och kommer alltid att vara.
Iallafall i mina ögon. Ska bli intressant att se vad ödet vill och inte vill. För vad man än känner idag,
har man faktiskt inte en susning om vad man känner imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0