hopplöshet
Vet inte vad jag ska känna längre. Dom senaste dagarna helt utan dig har gått förvånansvärt smärtfritt.
Inte ens saknaden efter dig finns kvar. Det har nått en punkt som är obegriplig.
Alla gånger du svikit dig själv, såsom du sagt, har du dragit med mig i fallet.
Vet inte vad som är värst av historien. Men det känns som om den måste få ett slut nu.
Innan alla fina minnen försvinner förgott.
Så vad ska jag tycka och tänka om dig, när ingenting av det jag först såg verkar finnas kvar?
Någonstans inom dig kanske det finns kvar en del av den människa jag kom att älska och
spendera min tid med, men i det här fallet spelar ytan en större roll.
Det är ingen som märker av en ros, om den är täckt av löv.
Inte ens saknaden efter dig finns kvar. Det har nått en punkt som är obegriplig.
Alla gånger du svikit dig själv, såsom du sagt, har du dragit med mig i fallet.
Vet inte vad som är värst av historien. Men det känns som om den måste få ett slut nu.
Innan alla fina minnen försvinner förgott.
Så vad ska jag tycka och tänka om dig, när ingenting av det jag först såg verkar finnas kvar?
Någonstans inom dig kanske det finns kvar en del av den människa jag kom att älska och
spendera min tid med, men i det här fallet spelar ytan en större roll.
Det är ingen som märker av en ros, om den är täckt av löv.
Kommentarer
Trackback
