Det andra könet
Jag har kommit att älska och tycka om ett antal människor genom livet,
människor som gör skillnad i mitt liv. Många har blivit mina vänner, men många komplikationer
har gjort det mer komplicerat än så... Jag är ledsen om jag sårat en del, men jag har inte
kunnat göra mer än att vara ärlig. Beslutet borde fattas av dom.
Gå vidare?, eller Acceptera och stanna kvar?
Att uppskatta en annan relation lika mycket, om inte mer därtill, nämligen
något som kallas vänskap. Bland det absolut finaste vi människor har tillgång
till här i världen. Är det meningen att man ska behöva förlora människor för att
man inte kan känna detsamma? Inte bli kär, och inte känna den exakta känslan som
borde finnas där när man finner sitt livs kärlek?...
Eller är det så att man inte bara kan bry sig om och älska människor från det andra
könet utan krav på livslånga relationer? Vem bestömmer vad som är rätt eller fel?
Räcker det bara med ärlighet? Jag har fått min uppfattning och åsikt om det hela,
och den är knappast ogrundad. Jag vet hur det är att bry sig om någon,
någon som blivit en viktig hörnsten i ens liv, och sedan somna med dåligt
samvete och bitterhet på mig själv, frågandes varför jag inte bara kan känna detsamma?
Så länge man är ärlig med det man säger och står för vad man känner,
borde inte någon på denna jord kunna klandra en. Inte egentligen.
Vi lever i en värld där alla får ta sitt eget ansvar, sånt är livet.
Jag har också blivit sårad många gånger, det är inget man
önskar någon, men det sker tyvärr ändå förr eller senare. Man sårar och såras,
medvetet, som omedvetet.
"Så, frågan lyder fortfarande, kan man rida på två hästar med bara en häck?"
Vad vet jag.
